Skultuna

[Anna-Carin]

Ska försöka komma ikapp lite...

Det känns givande att vi har olika syn på när SB skarpstämpel infördes; då tittar i alla fall jag noggrannare och gräver djupare för att hitta argument, än när man är överens.

Nr 21 är en ovanligt snygg modell, tycker jag! Jag tror inte jag har sett någon annan Skultuna-ljusstake med så ålderdomligt utseende på svarvningen, men eftersom jag fortfarande lutar åt att skarpstämpeln med sluten krona kom omkring 1860 så har jag ett par alternativa idéer om hur den här kombinationen av svarvning och stämpling kan ha uppkommit:

1. Man kan tänka sig att Skultuna i mån av plats behöll gamla svarvar när man köpte nya, så att man hade fler svarvar än vad som behövdes i den dagliga produktionen. Har man några äldre men fungerande svarvar slipper man ha sysslolösa arbetare när deras svarvar behöver repareras, de kan även ha behövts om tillfälliga jobb (prototyper t.ex.) gjordes av någon svarvkunnig som i vanliga fall inte deltog i produktionen. I så fall är det här en ljusstake som gjorts framåt 1860 men i en gammal svarv.
2. I samband med att Skultuna ställde om från tillverkning och numrering enligt den gamla katalogen, så tror jag att man tömde alla förråd på gamla ljusstakar och såg till att sälja dem för att slippa hålla "dubbelt" lager och riskera missförstånd vid beställningar. Den här ljusstaken hade tillverkats tidigt, kanske på 1830/40-talet, och stod bakerst på en förrådshylla. Ljusstakar är ju inte som mjölk, där man ser till att förbruka de gamla förpackningarna före de nyköpta, utan jag tror att det kan ha slumpat sig så att hyllan aldrig blev tom, och att en gammal ljusstake blev stående länge. Förmodligen blev den oputsad med tiden, vilket kan ha bidragit till att man lät den stå - för att slippa putsa den. Vid röjningen hittade man alltså den här ljusstaken längst in på en förrådshylla, eller kanske den fanns i svarvverkstaden som förlaga. Den putsades upp inför försäljning, och eftersom den befanns vara ostämplad så stämplades den med de stämplar man hade till hands.

Jag har tittat igenom mina nersparade foton av ljusstakar och stämplar, och omkring hälften av stämpelbilderna tillräckligt tydliga för att vara idé att titta på. (Det borde införas krav på att gå fotokurs innan man får sälja på Tradera! ) Där har jag sett en del mönster i fråga om vilka stämplar som kombineras, men jag behöver fundera mera innan jag skriver. Ska även göra en översikt över min hypotes om när olika ljusstaksmodeller infördes (eventuellt gör jag den först). Men med samhällsläget just nu kommer det att dröja ett tag innan jag har ro och ork att ta tag i någondera, fast jag skulle vilja!

[FBQ]

Ser fram emot ditt inlägg, låt det ta den tid du behöver :-)

Givetvis skulle det kunna vara som du föreslår. Jag kan ju dock notera att ljusstaken N 42 du visade visserligen kanske inte har samma svarvspår (lite svårt att avgöra på foto), men den har ju ändå en äldre utforming av numreringen. Jag har för mig att jag sett ljusstake med öppen krona och numrering som mer liknar den på de senare ljusstakarna. Nu kan det ju handla om två ljusstakar som fått sin Skultunastämpel senare än numreringen, men jag tror att det går att hitta fler undantag. Men, vi får återkomma, skall bli spännande att se vad du observerat.

Jag noterade nu att hittat tre olika sätt att skriva siffror, dels de här med spegelvänt N och sluten krona, det med ganska stela bokstäver och ett annat med kursivt N som verkar förekomma med S:B och öppen krona.

[FBQ]

När jag tittat mer så tycker jag att jag att varianterna hittar jag fler, och tycker att det finns ett mönster.

1. SB Sluten krona - kombinerad med numrering med spegelvänt N. Tycker de ser äldst ut.
2. SB Öppen krona - kombinarad med numrering med kursivt N
3. SB Öppen krona - kombinerad med numrering med N i antikva
4. SB Sluten krona - kombinerad med numrering med N i antikva

Att jag hittat antikvanumreringen både med öppen och sluten krona tycker jag tyder på att det finns en överlappning där, och att dateringen borde vara den ordning jag skrivit dem i (med reservation för större överlappning).

[Anna-Carin]

Min grundfundering är att vissa stämplar ser handgjorda ut, medan andra ser maskingjorda ut och dessa tror jag är gjorda i någon typ av gravyrmaskin. Ytterligare en del stämplar är jag osäker på vilken kategori de hör till. Jag är 100 % säker på att de ovala stämplarna med texten Skultuna Bruk (1860-tal och framåt) är gjorda med någon typ av maskingravyr (jämför precisionen med den tydligt handgraverade stämpeln från Jönköpings metallfabrik), och frågan är vilka tidigare stämplar som också är maskingraverade.

Det finns fler stämpelvarianter än man först kan tro, här är de jag har hittat. Tyvärr har jag inte bra bilder på alla. Numreringen är bara för att kunna skilja dem från varandra (den är inte avsedd att vara kronologisk). Jag har förstås bilder med kompletta stämpelkombinationer men här har jag delat på dem för att kunna ställa likartade stämplar intill varandra och jämföra.


På dessa stämplar, som jag tror är handgraverade, tycker jag att det står:
SB1 = S.B.
SB2 = S:B:
SB3 = S:B


Här tror jag att K1 är handgraverad och K2 maskingraverad.


SBK0 är sällsynt, jag har nog bara sett den en eller två gånger, och har tyvärr ingen bättre bild. SBK1 och SBK2 skiljer sig åt i avståndet mellan bokstäverna samt i formen på kronans mittlinje. Jag tror att både SBK1 och SBK2 är maskingraverade.


Här tror jag att #1 är handgraverad, och att #4, #5 och #6 definitivt är maskingraverade. #5 har kraftigare understreck än #6 och bokstaven "o" är lite mindre. Jag gissar att det såldes färdiga set med N/No och en uppsättning siffror.

Bakgrunden till att jag funderar över detta med maskingravyr, är att min morfar var maskingravör sen ungdomen. På 80-talet jobbade han som säljare på ett företag som gjorde gummidetaljer till industrin, men han hade köpt en gravyrmaskin från 1930-talet (pantograffräs, kallas det visst) som stod i vårt garage, och på kvällarna var han ofta där och knäckte extra med att göra formar till företagets tillverkning. Han hade pippi på att gravera på allting, så jag har sett massor av maskingraverad text och tenderar att lägga märke till den. Jag såg honom i arbete många gånger, och fick prova på själv också (nu står maskinen i vårt eget garage sen några år, men vi har inte använt den än). Med ett styrstift följer man de nedsänkta partierna i en schablon, och får en exakt avbildning i önskad förminskning; schablonen kan användas om och om igen för att göra fler exemplar. Typiskt för maskingravyr är att linjerna blir väldigt raka och jämna, och att lutningen där man tagit bort material är exakt lika stor hela tiden, vilket ger väldigt precisa avtryck.

Jag hoppades kunna hitta information om användningen av gravyrmaskiner under 1800-talet, som stöd för dateringen av Skultunastämplar, men det har inte gått så bra. I början av 1800-talet fanns någon typ av gravyrmaskin som användes för att överföra teckningar till gravyrer, men den var kanske inte lämpad för att göra djupare gravyr för stämplar. Gravyrmaskiner nämns f ö bland tryckeriinventarier i dagstidningar fr o m 1874, och sigill med maskingravyr annonseras 1886. Olika kringresande gravörer annonserar 1839-1851 att de gör sigill "med upphöjda och försänkta bokstäver", vilket väl förmodligen var handgravyr av samma typ som Jönköpings metallfabriks stämpel.

[FBQ]

Du har lagt ned ett ordentligt arbete på det här, jag ser att du har hittat massor med nya stämplar. Har inte försökt mig på att skilja handgjord och maskingjorda stämplar tidigare, har nog också för lite erfarenhet för att göra det, intressant vad det kan säga.

Angående S.B/S:B/S:B:-stämplarna har jag ju noterat att de inte är lika. Jag besvärade mig aldrig om att försöka skilja ut dem, då jag misstänker att det finns än fler varianter, och ibland när de är dåligt slagna och slitna är det svårt att se vilken variant det är. Särskilt utifrån bara foton.

Det hade ju varit intressant att se kombinationerna, vilka nummer förekommer med vilka Skultunastämplar. Nu är ju visserligen problemet som du tidigare antytt, att föremål med gammalt nummer kan ha fått Skultunastämplar senare och möjligen vice versa men kanske går det ändå att se om det finns några mönster. Kombinationer som inte finns. Jag tittar på också på märkningen på min ljusstake No 21 och tycker inte att kronan är identisk med varken SBK1 eller SBK2. Nu är den ju slagen så möjligen nedersta delen saknas, det gör det ju alltid svårt med exakta jämförelser när stämplarna slagits olika, men jag undrar om den inte är ytterligare en variant. Men jag får återkomma med bättre bilder, får nog inte möjlighet i morgon men kanske på söndag.

[Anna-Carin]

Jag tvekade faktiskt om att ta med SB1/2/3; på de flesta av mina foton går det inte att se vilken av de tre det rör sig om, för att inte tala om eventuella undervarianter! Jag skulle säga att din No 21 är en ganska tydlig SBK2; den har en tydlig mandelform på mittbygeln medan SBK1 snarare har ett rakt streck; här är ett annat exempel.


I vintras gick jag igenom mina bilder och sammanställde vilka kombinationer jag kunde se, och detta är vad jag kommit fram till:


Ljusstakar med nr enligt första bildkatalogen (1846/47 med kompletteringar 1857)

SB1/SB2/SB3 tillsammans med K1 och #1/#2/#3/#4 har jag 7 exempel på.


SB1/SB2/SB3 tillsammans med K2 + #4 har jag 3-4 exempel på (ingen med andra #).


SBK0 har jag bara en sparad bild på, tillsammans med #1.


SBK2 på ljusstakar med gamla numreringen har jag enbart sett med #2 (3 exempel) eller #5 (2 exempel) - ingen med andra #. (Jag har inte bild på någon SBK1 med gamla numreringen, så SBK1 kanske kom senare.)




Ljusstakar med nr enligt andra bildkatalogen (ca 1862)

SBK1/SBK2 har jag enbart sett med #5 och #6 (har kollat på sammanlagt 15 exempel, varav 10 hade kombinationen SBK2 + #5 (de flesta andra var för otydliga för att kunna särskilja likartade stämplar).




Jag har inte sett stilarna #1, #2, #3 eller #4 på någon ljusstake med nya numreringen, och inte #6 på någon med gamla numreringen. #5 är den enda som förekommer på båda numreringarna.

Alltså infördes #5 före nya katalogen, och eftersom den verkar vara den vanligaste varianten på ljusstakar med nya numren så kanske #6 kom senare och då är det möjligt att #6 fortsatte att användes även tillsammans med Skultuna Bruk-stämplar (kanske något att kolla vid tillfälle).

[FBQ]

Fantastiskt arbete du lagt ned!

Att jag tyckte att min var annorlunda har att göra med att jag tycker avståndet mellan kronornas byglar skiljer sig åt. Sedan saknas nederdelen med kronranden, antagligen på grund av att stämpeln slagits snett, men tycker inte den ser ut att ha haft en liknande kronrand. Det verkar finnas en punkt i mitten, nu kan det ju röra sig om någon form av skada i godset.

Din sammanställning får mig att se vad du menar med åldern. Jag tror mig dock ha sett SB1/2/3, kombinerad med K1 / K2 (har för mig att det är K2) och #5 eller #6. Jag skall leta igenom mina bilder se om jag kan hitta exempel.

Annars är det ju något som jag funderat på tidigare och kanske tagit upp här. Kronorna K1 / K2 är ju i vissa fall mycket lika de kronor som tidigare slogs på mässingstråd. Jag ser det som ganska sannolikt att åtminstone en del av de stämplarna är gamla mässingstrådsstämplar som återanvänts.

[Anna-Carin]

Tänk att det är så mycket enklare att jämföra och diskutera när man har entydiga beteckningar. Det ska bli intressant att se vilka ytterligare kombinationer du hittar!

Aha - nu ser jag vad du menar. Jo, din kronas byglar har lite annorlunda avstånd (mer perspektivriktig). Det jag tycker kännetecknar SBK2 är stort avstånd mellan S och B, och att kronan är finare tecknad än SBK1, med mandelformad mittbygel och en tydlig korsglob ovanpå. Då är din SBK2a, kanske? De flesta stämpelbilder jag har är nog för dålig kvalitet för att kunna skilja på individer mellan såpass likartade stämplar, men jag hittade en som jag tycker är lik din - obs att även denna är från en ljusstake med gamla numreringen:


Intressant det du säger om mässingstråd. Jag har bara sett det omnämnas i förbigående; inte sett stämpelbilder. Men det är ju en bra förklaring till Skultunas pyttesmå stämplar - man hade redan små kronstämplar, och beställde SB-stämplar i matchande storlek. Att stämplarna till numreringen var så mycket större beror väl på att de skulle gå att läsa utan alltför stor ansträngning. Och när man övergick till SBK1/2-stämplar

Jag gissar att stämpeln till ditt spegelvända N är handgraverad. Den sneda linjen är tjockare på mitten medan de vertikala blir aningen smalare neråt, och det kan inte gärna bero på hur stämpeln är slagen. Dessutom känns det troligt att ett felvänt N har tillverkats styckevis; i massproduktion vore det nog större chans att någon upptäckte och rättade felet.

[Lars M]

För dokumentation en dopdroppe från Skultuna C 11 dvs 2001. Ett utskuret kors ger mot en mörk bakgrund eller vägg en strimma ljus i formen av korset när ett värmeljus är tänt. En dopgåva så bra som någon lyckopeng eller bestick! Men vem är formgivare?

[prylsnubben]

Funderar....

...lite över min "dam-snusdosa" med dubbla lock
och spegel, tyvärr utan kam.........................
Kan den vara av A.W. Westerberg som sedan,
eller dessförinnan varit anställd på "bruket".

https://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/288061

PS Spegeln i det ena locket slår över i färgen
på bordet som den fotograferats på.

[Anna-Carin]

Jag har skrivit tidigare om de stämplar som ser maskintillverkat exakta ut. Då var jag helt övertygad om att de graverats med maskin snare än för hand; särskilt alla dessa finstilta djupstämplar på metallföremål från senare delen av 1800-talet. Men senare har jag upptäckt att jag hade fel; det rör sig nog om en tredje metod - etsning. Jag hittar inte att jag har skrivit något om detta på PES - och nu hittar jag inte heller mina anteckningar om källorna, så jag skriver ur minnet.

Man kom helt enkelt på att det gick att göra stämplar genom att rita med bläck på ett ämne av järn, och därefter etsa så att bakgrunden sänktes ner en aning. Jag tror att man slutligen härdade ämnet.

Att stämplarna blev så finstilta och exakta, berodde alltså på att man ritade med en smal pennspets, och kunde rätta vid behov genom att skrapa bort bläck igen, tills man var nöjd. Arbetet kunde därmed göras av vem som helst som var bra på att rita - det behövde inte vara en utbildad gravör. Det måste ha gjort att stämplar blev mycket billigare och lättare att få tag på.

Etstekniken gör att vi har en bakre gräns år 1810 då Olof Heljestrand tog metoden från England till Sverige, men sedan dröjde det okänt länge innan den började användas till stämplar.

Edit: Bland de fabriksidkare som belönades vid Industriutställningen i Stockholm 1866 finns L. P. Hallgrén i Eskilstuna, för "div. sigill-, manufakturnamnstämplar och nummerstämplar." Undrar om det går att knyta tidsmässigt till några av Skultunas stämpelvarianter?

[FBQ]

Jag är riktigt dålig på ämnet etsning. Som teknik har det ju dock uråldriga anor, ståletsning förekommer ju i Sverige åtminstone på 1600-talet. Men jag antar att det handlar om någon teknik som gjort den billigare och mer lättillgänglig?

[FBQ]

Jag blev lite nyfiken på Olof Heljestrand, så jag sökte lite och hittade ju bland annat den här https://sv.wikisource.org/wiki/Carl_...iens_m%C3%A4n) om hans son, där faderns i England inhämtade teknik omtalas.

Samtidigt hittade jag ju också uppgifter om personen han gått i lära hos. Christian Johansén - här https://sv.wikipedia.org/wiki/Christian_Johans%C3%A9n. Att etsa och förgylla gjordes ju helt klart redan innan hans tid i England, så det måste handla om någon specifik teknik han utvecklat. Chistian Johansén skall ju ha lärt sig ståletsning och förgyllning av Sven Rinman https://sv.wikipedia.org/wiki/Sven_Rinman, men som jag känner till exempel på svensk ståletsning från 1600-talet så är det ju helt klart en utvecklad metod det handlar om.

[Anna-Carin]

Gamla etsade rustningar och så, ja - tänkte inte på det. Du vet åtminstone mer än jag om etsning! Jag har bara läst att Heljestrand "inhemtat den i vårt land förut okända konsten" och inte funderat mer över vad det innebar.

Wikipedia skriver om etsning (konst) att "Tryckplåten, oftast en plåt av polerad koppar, bestryks med en syrabeständig grund av asfalt, harts eller vax, varpå motivet ristas i grunden, med etsnål, så att kopparen blottas." Att istället rita med bläck på det man ville ha kvar var en radikalt annorlunda teknik, och det kan ha varit den som Heljestrand tog till Eskilstuna. På saxar m.m. med etsade namn, rosor, drakslingor, etc, tror jag ornamenten brukar vara upphöjda, och då är det ju mycket enklare att rita ornamenten än att rista fram bakgrunden ur en belagd yta.

[rostorp]

Hej, någon här kanske vet mer om denna "supkoppen" / bägare. Den är 5 cm hög 5,2 cm i diameter och väger 98gram.
Jag får inte fram så mycket om stämpeln som är en krona.
Tack!