Gammal Laholm

[Lars M]

I nr 9/10 från 1952 av tidskriften FORM finns bif annons från Laholms keramik.
Christina Lindvall-Nordin har i boken Laholmskeramik en mängd faktauppgifter och beskriver utförligt men några uppgifter om den nya tekniken "Black-goods" och skaparen Arnold Torbjörn Olsen fån Norge kan jag inte hitta. Skålar, vaser och formar som de på bilderna ser man ju då och då.
Det vore roligt att veta lite mer om Arnold Torbjörn!

I den nya boken Keramiken från Laholm av Christina Lindvall Nordin och med bilder av Anna Mårtensson ges svar i både text och bild. Under en skål eller vas har Olsen signerat "arnold-" vid sidan av den traditionella runda laholmstämpeln. Man får också se bild på en keramiktavla i "Black-Goods".

[Lars M]

Pingviner från Laholm är sällsynta. Denna är den första för mig.
Christina Lindvall Nordin skriver i den nya boken om Keramiken från Laholm att kring 1980 gjorde man ".....djurfiguriner med 'avtorkad' glasyr. I dessa prydnadsföremål torkades de mest konvexa ytorna fria från glasyr och i djupare håligheter och linjer stannade den bruna glasyren kvar. Apor och pudlar blev omtyckta av kunderna." Men även en 17 cm hög pingvin! Signeringen O.L. - alltså inte ihopskrivet.

[Bengt H.]

Träffade på en gammal uppteckning om Bröderna Larsson på "nätet", och tycker att den kan passa in här.

http://luf.ht.lu.se/SerM/04501-05000/M%204994%20sid.%201-39%20+%20tidningsutklipp%20+%20teckn.%20sid.%205,15,16%20+%20foton%20sid.%207,8,%2010-14,17,18,20-22,25-27,29,34,35,37-39.pdf

[Bengt H.]

En amatörs försök att dokumentera några av Laholms tidiga kruk- och kakelugnsmakare:

Här finns dock inte Bröderna Larssons verksamhet medtagen.



I markerna omkring där fästningen Lagaholm var belägen har det vid grävningar påträffats en hel del keramikskärvor under åren, men om dessa härrör från föremål tillverkade i Laholm har inte kunnat fastställas.
Den tidigaste krukmakare som har gått att återfinna i mantalslängderna är Hans Henningson Pottemager. Han skall ha fått burskap i staden år 1665 och var därefter verksam fram till 1689, varefter änkan med hjälp av en gesäll drev rörelsen i ytterligare fyra år.
Något mer känd har Axel Nielsen Pottemakare blivit. På Nordiska museet förvaras ett stort praktfat på vilket det finns denna text: ”Axel Nielsen den 4 Augustus ANNO 1690” och detta fat antas vara tillverkad av denna Laholms-krukmakare som finns i källorna från 1690 och till sin död sexton år senare.

Tillsammans med Varberg hade Laholm ett krukmakarämbete från 1694, men det dröjde ända till 1775 innan Laholms krukmakare kunde bilda ett eget ämbete.

Återger här uppgifter, vilka hämtats från i första hand Kommerskollegiums fabriksberättelser, angående antal mästare och gesäller som var verksamma i Laholm under perioden 1700-1910. Siffra inom parantes anger att en änka förestår verkstaden.
1700: 1 mästare, 1 gesäll. 1725: 2 mästare, 1 gesäll. 1750: 2 mästare, 2 gesäller. 1775: 2 mästare. 1800: 3 mästare, 1 gesäll. 1810: 1 mästare, 1 gesäll. 1820, 1830: 2 mästare. 1840, 1850: 2 mästare, 1 gesäll. 1860: 3 mästare, 2 gesäller. 1870: 4 (1) mästare, 5 gesäller. 1880: 4 (1) mästare, 7 gesäller. 1890: 3 mästare, 9 gesäller. 1900: 3 mästare, 6 gesäller. 1910: 3 mästare.

Laholms krukmakare, och i viss mån även kakelugnsmakarna, har blivit tämligen utförligt be-skrivna i olika skrifter eller artiklar. Redovisar några av dessa här: I Samlarnytt nr 3 år 2000 har Christina Lindvall-Nordin i artikeln ”Laholm var en gång en av landets viktigaste krukmakarstäder” rätt så kortfattat berättat om keramiken från Laholm.
Samma författare har för Magasin Laholm skrivit en likaledes kortfattad artikel med titeln ”Pottelerius och hans efterföljare i Laholm”.
Desto mer utförligt redogör hon om ämnet i skrifterna ”Laholms keramik” och ”Keramiken från Laholm”. Förutom de sentida Laholms keramik och Jani keramik finns i de bägge böckerna avsnitt om de krukmakare som var verksamma under 1700- och 1800-talen.
Dessa hantverkare och företagare har även blivit uppmärksammade i Gull Mjöbrings artikel ”Keramikens historia i Laholm” vilken publicerades i Föreningen Gamla Laholms årsskrift från 1992.
I denna årsbok finns även Tom Möllers artikel ”Hos Julius Nilsson på Krukmakargränd”.
Den tidigare nämnda Gull Mjöbring har i skriften ”Tanke och känsla” från 1993 bidragit med arti-keln ”Keramik från Laholm – Laholms keramik”.
I Laholms Hantverks- och Industriförenings minnesskrift från 1928 berättas på några rader om krukmakerihantverket i staden, men där finns även artikeln ”Kakelugnstillverkningen i Laholm på 1800-talet” där C L Lundgren redogör något om faderns kakelugnsmakeri.
I skriften ”Från Knutsgille till Hantverksförening. Laholmshantverkets krönika genom åren. La-holms Hantverks- och Industriförening 1893-1943”, utgiven 1943 och författad av Axel Ejwertz, finns även något om stadens kruk- och kakelugnsmakare.

Eftersom fastighetsbeteckningar som tomt- och husnummer till stor del saknas i Laholms kyrkoarkiv under 1800-talet, så har sådana uppgifter framförallt tagits från Christina Lindvall-Nordins båda skrifter.

Mantalslängderna i allmänhet är mestadels inte kompletta, och detta gäller även för Laholms stad.
Från 1713 har det i varje fall gått att återfinna Mathias Ryberg som boende i staden, och fyra år senare antogs han som mästare i Laholm, dock då tillhörande krukmakarämbetet i Jönköping. När tomtbeteckningar börjar anges i längderna, så var det vid nr 65 som Ryberg hade sin bostad till-sammans med familj och två gesäller. Under åren fanns där tidvis även någon lärling som innebo-ende och gesällernas antal varierade mellan en till två stycken. I de tidigare nämnda skrifterna anges fastigheten ha varit belägen vid Storgatans norra del.
Mathias Ryberg var där mantalsskriven fram till det att han avled den 29/10 1744 i en ålder av 60 år.

Under perioden 1743-1747 finns ännu ett uppehåll bland de tillgängliga mantalslängderna, men vid det därpå följande året går det att se en ny krukmakare bosatt vid nr 65.
Det var Jacob Bremer (Brämer) som slagit sig ned där tillsammans med familj och någon gesäll. Troligtvis kom han då dit strax efter Rybergs död, men att Bremer då gifte sig med änkan har inte gått att fastställa med hjälp av mantalslängderna. Däremot uppges i artikeln ”Keramikens historia i Laholm” att det blev giftermål mellan honom änkan Ryberg och att han därmed även övertog verkstaden.
Från och med 1868 bar Bremer titeln extra ordinarie rådman och några år senare blev han utnämnd till rådman. Troligtvis drevs dock krukmakarverkstaden vidare, och då med hjälp av en eller två gesäller.
Den 4/8 1789 avled rådmannen och pottemakaren Jacob Bremer i en ålder av 73 år och under en kort tid ägdes verkstaden av änkan men hon slutade sina dagar bara några månader efter maken.

Gesällen Nils Berg fanns bosatt hos Bremers från omkring 1788 och efter att han den 13/6 1790 gift sig med dottern i huset så blev han förutom krukmakare även ägare till krukmakeriet.
I makarnas hushåll kom det under åren att finnas någon eller några gesäller samt stundtals också någon lärgosse.
Makarna Berg lämnade dock nr 65 omkring år 1803, och därefter torde krukmakeriverksamheten ha upphört vid denna adress.
Krukmakare Berg kom därefter att återfinnas vid Lerbacken tillsammans med hustru och barn. Däremot har det inte gått att se något arbetsfolk hos familjen, så möjligtvis hade han då upphört med sitt yrke. Från och med 1809 saknas Nils Berg i Laholms mantals- och husförhörslängder, och gissningsvis hade han då begivit sig till någon annan ort. Hustrun däremot blev kvar i staden och kom under de följande tio åren att ha sitt hem vid Fattigstugan.

[Bengt H.]

I mantalslängderna har det från och med 1732 gått att se en krukmakare Nils Engelgren boende vid nr 97 tillsammans med hustru. Hur länge han sedan blev kvar där har inte helt säkert gått att avgöra. I 1737-års mantalslängd fanns ha fortfarande bosatt där, men när längderna efter något års uppehåll återkommer 1740 har han lämnat adressen.
Nils Andresson Engelgren hade gått i lära hos en krukmakare i Ängelholm under perioden 1725-1728 och därefter arbetade han troligtvis som gesäll, möjligtvis då i denna stad.
I artikeln ”Keramikens historia i Laholm” finns några upplysningar om denne krukmakare även om han där benämns ”Engelsson eller Engelstrand från Engelholm”. I varje fall uppges han ha anlänt till Laholm 1732 och där drivit en verksamhet vid Bagarliden. Han skall ha efterträtts av Anders Morell nio år senare. Morell var dock bosatt vid nr 9, och hade troligtvis även sin verkstad där, eftersom det kom att finnas krukmakare bosatt vid denna tomt under lång tid. Engelgren däremot återfanns enligt mantalslängderna vid tomt nr 97, men kan förvisso ha haft en verkstad vid nr 9, även om dessa mantalslängder inte antyder något sådant. Tidsmässigt stämmer det dock bra att han efterträddes av Morell.

Anders Morell fanns som lärgosse hos krukmakare Ryberg under perioden 1730-1736, och därefter begav han sig troligtvis ut på en gesällvandring under några år.
Från och med 1740 anges i mantalslängden att han som krukmakare var bosatt vid tomt/hus nr 9 i Laholm (Bagarliden) tillsammans med hustru. I hushållet kom det tidvis även att ingå någon gesäll och lärling.
Krukmakare Anders Morell avled dock den 27/5 1756 och därefter drevs verksamheten av änkan under en tid.

Till sin hjälp hade hon gesällen Jöns Wetterstrand, vilken hade inflyttat från Jönköping, och efter giftermål mellan de två den 23/8 1761 blev han ny krukmakare vid nr 9.
Enstaka år fanns det någon lärgosse boende hos familjen, men mestadels saknades detta arbetsfolk i hushållet.
Den 17/12 1799 avled krukmakare Wetterstrand i en ålder av 76 år.

Under något år drevs verkstaden av änkan med hjälp av gesällen Olof Malmgren, men från och med år 1802 uppger mantalslängden krukmakare Malmgren som ägare till hus och tomt nr 9 där han blev bosatt med sin hustru. Änkan Wetterstrand flyttar då till annan plats i staden.
Någon gesäll och lärling kom under åren att finnas bosatt hos Malmgrens fram till omkring 1820-talets början. Troligtvis fick sonen tidigt vara med vid arbetet i verkstaden och omkring mitten av 1820-talet tog makarna emot styvsonen Gustaf Elof Fredriksson. Eftersom denne senare kom att vara verksam som kruk- och kakelugnsmakare på ett flertal orter i södra Sverige, så går det att anta att han fick sin utbildning hos styvfadern Malmgren.
Möjligtvis upphörde krukmakeriet i början av 1830-talet och omkring 1833 bosatte sig makarna i Jönköping där styvsonen vid denna tid drev en kruk- och kakelugnsmakarverkstad.
Tre år senare återvände kruk- och kakelugnsmakare Malmgren tillsammans med hustrun till Laholm där de hyrde bostad innan de från och med 1839 i husförhörslängden fanns inskrivna vid Fattigstugan. Där avled den förre krukmakaren Olof Malmgren den 28/4 1846 i en ålder av 72 år.
Någon fortsättning av krukmakeriet vid tomt nr 9 har inte gått att se några tecken på i husför-hörslängden.

Anders Forsberg, som skall ha blivit född under 1740-talet i Laholm, tillbringade sin lärlingstid i Ängelholm under perioden 1759-1763.
År 1775, två år efter att han blev utnämnd till mästare, har det i mantalslängden gått att se honom bosatt vid tomt nr 47 ½ tillsammans med sin hustru. Denna fastighet skall ha varit belägen vid Hantverkargränd, och på tomten har det hittats rester efter Forsbergs tillverkning.
Av vad som går att uttyda ur mantalslängden så fanns det inget arbetsfolk bosatta hos makarna, men under en tid fick troligtvis den äldste sonen hjälpa till i verkstaden.
Krukmakare Anders Forsberg avled den 24/11 1809 i en ålder av 66 år, och då med benämningen ”utfattig”.

Från omkring 1787 fanns krukmakare Ulrich Lundin Hansson bosatt vid ”Stadens slut” tillsam-mans med sin hustru och någon tid fanns där även en lärgosse. Fyra år senare hade dock adressen blivit nr 27 (Ryssgatan).
Lundin, som skall ha varit född i Ängelholm, gick i lära hos en krukmakare i födelsestaden under perioden 1775-1779 och därefter vidtog troligtvis en gesällvandring. Efter att ha blivit mästare 1786 återfanns han alltså året därefter i Laholm.
Vid nr 27 kom det att ingå en eller två lärgossar i hushållet, och 1798 fanns även gesällen Olof Malmgren bosatt där. Året därpå var dock samtliga försvunna från Laholm, men Malmgren återkom dock någon tid senare. Krukmakare Ulrich Lundins vidare öde har det dock inte gått att få någon klarhet i.

[Bengt H.]

Från omkring år 1814 fanns krukmakare Johan Christoffer Berg i husförhörslängden antecknad som bosatt vid nr 110 tillsammans med sin blivande hustru. Fastigheten skall ha funnits vid hörn-tomten mellan Kyrkogatan och Krukmakargränd.
Han var född den 12/10 1784 i Halmstad, och i denna stad hade han även kondition som gesäll hos krukmakare Bengt Dillert fram till 1813 då han uppgavs ha avflyttat till Laholm. Dessförinnan hade han dock gått i lära hos kakelugnsmakare Nils Lundström i Falkenberg från omkring 1798. Som gesäll hade han därefter kondition hos kakelugnsmakare Granbeck i samma stad.
Om det eventuellt fanns något släktskap med krukmakaren Nils Berg så har detta emellertid inte gått att se i de genomgångna arkiven.
Krukmakare Christoffer Berg avled redan den 27/3 1827, och i bouppteckningen upptogs bland tillgångarna halva huset vid tomt nr 110 samt brännugn.

Som efterträdare till Berg vid denna adress kom samma år krukmakare Daniel Carlberg.
Han var född den 24/8 1795 i Halmstad, och där kom han också att vara i krukmakarlära hos Olof Möller fram till omkring 1815. Därefter vidtog sannolikt en gesällvandring, men vilka orter han då besökte har inte gått att fastställa.
I varje fall fanns han från år 1827 som krukmakare i Laholm och efter något år blev lärgossen J P Hasselberg bosatt hos Carlberg och dennes nyblivna hustru. Ytterligare tre år senare kom även lärgossen Johan Fredrik Berg att bosätta sig vid den fastighet som han tidigare hade fått lämna i samband med att fadern Christoffer Berg avled. I hushållet kom det under åren att finnas ett par lärlingar (lärgossar) samt stundtals även någon gesäll.
Krukmakare Daniel Carlberg avled dock den 13/4 1853 och bland tillgångar i den efterföljande bouppteckningen fanns till exempel ”Färdigbrända kärl”.
I Kommerskollegiums fabriksberättelser anges änkan Carlberg som ägare till rörelsen under peri-oden 1853-1855 och till sin hjälp hade hon då en gesäll och något år även en lärling.

Efterträdarens namn var Johan Berndt (Bernhard) Holmgren, vilken var född i Laholm den 16/10 1825 men då med efternamnet Kåre. Eftersom hans familj var bosatt i grannskapet av krukmakare Carlbergs bostad, så kom han gissningsvis i lära vid dennes verkstad. I varje fall var han i tjänst som gesäll där i samband med att han 1850 avflyttade till Ängelholm. Året därefter fortsatte han till Malmö men 1853 återvände han till Laholm och arbetet som gesäll hos J P Hasselberg.
Tre år senare fanns han med i Kommerskollegiums fabriksberättelser och hade då troligtvis tagit över krukmakeriet vid nr 110.
I dessa fabriksberättelser angavs att det under de följande åtta åren fanns en gesäll i tjänst vid verkstaden, och denna gesäll torde ha varit krukmakarens bror Nils Christian Holmgren.
I samband med att han bildade familj, så bosatte sig J B Holmgren tillsammans med denna på annan plats i staden, men enligt uppgifter från bouppteckningen så drevs krukmakeriet vidare vid oförändrad adress.
Brodern Nils Christian gjorde detsamma, och bosatte sig tillsammans med hustru och barn på annan adress i staden.
Krukmakare Johan Berndt Holmgren avled den 8/4 1865 och brodern endast nio dagar senare. Dödsorsaken angavs till lunginflammation för de båda.
Bland de upptagna tillgångarna i krukmakare Holmgrens bouppteckning fanns halva tomtandelen nr 110 och den där uppförda ”Krukomakare verkstaden”.

[Bengt H.]

Jöns Christian Bosén (född Bossen) skall enligt de tidigare nämnda skrifterna ha haft sin verkstad vid korsningen Krukmakargränd – Kyrkogatan, och därför går det kanske att anta att krukmakeriet var detsamma som tidigare begagnats av Berg, Carlberg och Holmgren. Däremot finns inga uppgifter i skrifterna om att han övertog någon verkstad, men tidsmässigt stämmer det bra att han tog över Holmgrens rörelse, eftersom 1865 är det år då Bosén för första gången förekom i Kommerskollegiums fabriksberättelser.
Han föddes i varje fall den 3/10 1830 i Laholm och kom 1846 i krukmakarlära hos J P Hasselberg, men avreste fem år senare som gesäll till Lund, för att efter ytterligare två år fortsätta till Göteborg. Gissningsvis fick han där kondition vid Rignérs kakelfabrik i stadsdelen Haga. År 1858 återvände han till hemstaden från Domkyrkoförsamlingen i Göteborg och fick då kondition hos kakelugnsmakare Lundgren, med vilken han arbetat tillsammans både i Lund och i Göteborg. Efter några år bosatte han sig vid föräldrahemmet, vilket fanns beläget i ”krukmakeriområdet”, alltså i närheten av korsningen mellan Krukmakargränd och Kyrkogatan, och vilken tomt i senare husförhörslängder kom att betecknas nr 109. Därför är det svårt att fastställa om Bosén startade ett nytt krukmakeri i anslutning till föräldrarnas fastighet eller om han övertog verkstaden efter Holmgren. Det som talar för det senare är att i Boséns bouppteckning fanns bland fordringarna en skuldförbindelse av G J Nilsson för en inteckning i tomtandelen nr 110. Denne G J Nilsson bör vara Gustaf Julius Nilsson (Pottelerius) som tog över verkstaden i början av 1900-talet.
Krukmakare Bosén bildade efter något år familj, och i hushållet fanns det mestadels även någon gesäll. Under 1880-talet tycks verksamheten ha utökats, eftersom fabriksberättelserna anger att det under dessa år fanns tre personer i tjänst vid verkstaden. Tyvärr har dessa fabriksberättelser inte varit tillgängliga senare än 1890.
Krukmakare Jöns Christian Bosén avled den 28/2 1911 och i hans bouppteckning fanns bland till-gångarna, förutom den tidigare nämnda fordran hos Julius Nilsson, även till exempel gård och tomt nr 109½. Denna fastighet kom senare att benämnas nr 8 i kvarter VI Svalan.

Krukmakare Julius Nilsson skall enligt skrifterna ha övertagit Boséns verkstad omkring 1907 och i församlingsboken några år senare uppges han tillsammans med hustrun vara bosatt vid och ägare till gård nr 1 (Krukmakargränd nr 1).
Gustaf Julius Nilsson var född den 19/3 1848 i Simrishamn och där kommer han vid fjorton års ålder i lära hos en krukmakare i staden. Tre år senare flyttar han till Lövestad och fortsatte där sin lärlingstid hos krukmakare Nordström. Där bodde sedan något år tillbaka även hans mor och några av syskonen samt styvfadern, som var kakelugnsmakare. Året därpå, alltså 1866, flyttade Julius till krukmakare Sjöstedt i Fränninge där hans bror Carl August Nilsson-Lundholm då gick i krukmakarlära. Redan följande år återvände dock Julius Nilsson som gesäll till Lövestad, och där skall han enligt kyrkoarkivens uppgifter ha blivit kvar till 1871 då han kom i tjänst hos änkefru Jacobina Smedman i Ängelholm.
Sitt första besök i Laholm och Boséns verkstad gjorde han 1873, men två år senare flyttade han tillsammans med nybliven hustru till Köpenhamn. Där kom paret att vara bosatta under två år innan de var tillbaka i Laholm, men 1880 var det dags för ännu ett besök i Köpenhamn. Denna gång blev vistelsen i den danska huvudstaden betydligt längre, och det dröjde till 1897 innan ”Pottelerius” och hans hustru återigen kunde beträda Laholms gator.
Där hyrde makarna bostad hos familjen Hasselberg, och troligtvis hyrde Julius Nilsson då även deras kruk- och kakelugnsmakarverkstad.
Församlingsboken anger en flytt till Boséns fastighet år 1909, men möjligtvis skedde detta några år tidigare eftersom skrifterna anger att krukmakare Nilsson övertog Boséns verkstad omkring 1907, men det finns även uppgifter om att övertagandet/arrendet tog sin början redan år 1900.
I varje fall var ”Pottelerius” och hans fru därefter bosatt vid gården nr 1 (tidigare tomtandel i nr 110) i kvarteret VII Lerkvarnen.
Vid denna fastighet kom krukmakare Julius Nilsson sedan att bo kvar tillsammans med sin hustru fram till det att han avled den 23/8 1924.
I Tom Möllers skrift ”Krukmakare och kakelugnsmakare” finns ett avsnitt som ägnas åt Julius Nilsson.

[Bengt H.]

Verkstaden skall enligt uppgifter ha övertagits av Anders Larsson år 1925.
Denne Anders Olof Larsson-Rask var född den 23/9 1866 i Hedesunda socken i Gästrikland. Till-sammans med modern och ett syskon flyttade han in till Gävle endast något år gammal.
Efter avslutad militärtjänst som pontonier (brobyggare) titulerades han som stationskarl fram till något år in på 1890-talet. Då hade han även gift sig och de första barnen kommit till världen. Där-efter anges titeln till fajansarbetare och något senare kakelugnsmakeriarbetare.
Familjen lämnar 1894 Gävle för att i stället bosätta sig i Norrköping, och två år senare blir Slaka, likaledes i Östergötland, deras nya hemort. Vistelsen blir dock bara ettårig, för istället kom de att hamna i Linköping. Under dessa år titulerades Larsson omväxlande för kakelugnsmakeriarbetare och kakelugnsmakare.
Gävle blev återigen hemorten år 1898 och där stannade de i tio år innan de bosatte sig i Valbo socken en bit utanför staden. Där blev familjen boende vid Hagaström, och säkerligen hade fayansarbetaren Larsson då arbete vid keramikfabriken där tillsammans med den äldste sonen Albion. I Hagaström föddes även sonen Olof den 11/8 1912.
Tillsammans med sex av barnen ger sig makarna år 1916 i väg till Uppsala där de blir bosatta vid Ekeby och därmed torde arbetsplatsen ha funnits vid Upsala-Ekeby. Året därpå fortsätter dock familjen vidare till Norrtälje. Med på resan är nu också dottersonen Nils som föddes den 7/10 1916 i Uppsala. Nästa resmål för fajansarbetare Larsson och hans familj blev Visby, dit de anlände 1919.
Där stannade de i hela tre år innan Töreboda blev ny bostadsort. Två år senare, alltså 1924, blev det en ettårig vistelse i Korsberga innan färden gick vidare till Halmstad. Samma år hamnade Larssons så slutligen i Laholm där Julius Nilssons verkstad övertogs. Familjen blev däremot inte bosatt vid verkstaden utan kom enligt församlingsboken att under åren ha sitt hem på olika platser i staden.
Några av sönerna, däribland Olof, kom efterhand att få hjälpa till i verkstaden och detsamma gjorde även dottersonen Nils.
Efter att Anders Larsson avlidit den 25/10 1931 övertogs rörelsen av sönerna och dottersonen vilka drev den under namnet Bröderna Larssons keramikverkstad.
Företaget kom senare under Olof Larssons ledning att få namnet Laholms keramik, och Nils Lars-son startade tillsammans med hustrun Jane Wåhlstedt den egna firman Jani-keramik.

[Bengt H.]

Johan Fredrik Berg, vilken var son till krukmakare Christoffer Berg, föddes den 6/6 1815 i La-holm. Vid sexton års ålder kom han som lärling att finnas antecknad som boende hos krukmakare Carlberg, vilken då drev den verkstad som lärgossens far tidigare hade ägt.
Som gesäll fick Berg år 1839 kondition hos en krukmakaränka i Ängelholm, men skall ha återvänt till hemstaden året därpå. 1844 lämnade han återigen Carlberg och staden Laholm för att flytta till Ängelholm. Efter en kort tid fanns han åter i födelsestaden, och när han där den 1/11 1845 ingick äktenskap hade han fått titeln kakelugnsmakaremästare.
Av denna titel att döma borde han då ha startat upp en egen rörelse, men i någon av de tidigare nämnda skrifterna finns uppgiften att hans verksamhet startades först 1851. Där uppges även att hans krukmakeri låg vid Krukmakargränd 9 (fastigheten Lerkvarnen 25). Vidare berättas att Berg drev sitt krukmakeri till 1862, och att verkstaden därefter kom att övertas av Carl Lundgren. En viss tveksamhet infinner sig emellertid eftersom en annan skrift omtalar att Lundgrens verkstad låg vid Kyrkogränd.
Under 1850-talets senare del återfanns dock familjen i husförhörslängden som bosatta vid Öster Tull, men när krukmakare Fredrik Berg avled den 11/6 1858 befann han sig i Ängelholm.
I Kommerskollegiums fabriksberättelser finns Berg inskriven med en rörelse under perioden 1847 – 1851, dock utan några uppgifter om anställda. Året därpå och fram till och med 1857 finns anteckningen ”saknar näring”, så gissningsvis drev han sin verkstad från omkring 1845 och till 1852.

Johan Peter (Janne) Hasselberg skall enligt födelseboken ha blivit född den 17/1 1813, medan husförhörslängderna anger datumet till den 7/1. I varje fall växte han upp i grannskapet av krukmakarna Berg och Carlbergs verkstad, och hos den sistnämnde fanns han som lärling från och med 1828. Där blev han också gesäll fem år senare och 1834 lämnade han födelsestaden för att flytta till Malmö. Samma år flyttade han vidare till den skånska lervarufabriken Marieberg i Västra Alstads socken, men återvände året därpå till Malmö. Där blev han kvar till 1838 då det blev en tvåårig vistelse i Ängelholm innan han återigen kunde bosätta sig i Laholm.
Där slog han sig som krukmakare ned vid vad som enligt husförhörslängden verkar ha varit föräldrahemmet, och där bildade han tämligen omgående familj. Efter omkring ett år fanns där även en gesäll och en lärling i hushållet.
I några av de nämnda skrifterna uppges Hasselbergs adress till Krukmakaregränd nr 4, och i senare församlingsböcker angavs den till Kyrkogatsroten nr 112. Verkstaden skall dock ha funnits vid tomt nr 111.
Rörelsen finns medtagen i Kommerskollegiums fabriksberättelser från och med 1847 med uppgifter om en arbetsstyrka som under åren varierade från någon enstaka lärling till en gesäll och lärling.
Efter att kruk- och kakelugnsmakare Johan Peter Hasselberg avlidit den 4/5 1866 så antecknas änkan som ägare av verksamheten, som då troligtvis sköttes av sönerna Svante Albert (född den 3/8 1843), Oskar Mauritz Julius (född den 18/2 1847) och Gustaf August (född den 14/9 1851). Den yngste av bröderna vistades dock i Nordamerika under perioden 1871 – 1895. Samma år som han återvände till Sverige avled brodern Oskar. Vid denna tid har troligtvis Svante Albert Hasselberg övertagit ägandet av rörelsen, men han avled den 3/7 1896.
Under åren 1897-1898 var Julius Nilsson bosatt vid fastigheten tillsammans med sin hustru och sannolikt arrenderade han då verkstaden av Hasselbergs, och detsamma gjorde han året därefter då han återkom efter en kort vistelse i Köpenhamn. Hur länge han därefter var verksam vid detta krukmakeri lämnas det i skrifterna olika besked om, någon skriver att det bara varade till år 1900. Församlingsboken uppger i varje fall år 1909 en flytt till tomt nr 110, men gissningsvis hade då den Hasselbergska verkstaden varit nedlagd, och kanske även riven, sedan många år tillbaka.
Enligt uppgift så skall det förutom det vanliga krukmakargodset även ha tillverkats kakel till kakelugnar vid verkstaden, vilken enligt vissa källor revs redan 1904 medan andra säger mitten av 1920-talet.

[Bengt H.]

Som lärling hos Hasselberg fanns från omkring 1841 gossen Carl Lindgren, vilken var född den 13/8 1827 i Laholm. Liksom flera av de kruk- och kakelugnsmakare som var verksamma i staden så växte han upp i grannskapet till verkstäderna vid Krukmakar- och Kyrkogränd.
Som gesäll lämnade han Laholm år 1847 för att flytta till något som i kyrkoarkiven anges som ”obest. ort”. Troligtvis var denna ort Göteborg. Därifrån uppgavs han i varje fall ha kommit när han 1852 inflyttade till Lund. Året därpå återvände han, möjligtvis i sällskap med Bosén, till Göteborg och har där gått att återfinna i Domkyrkoförsamlingens kyrkoarkiv.
Sonen C.L. Lundgren har i artikeln ”Kakelugnstillverkningen i Laholm på 1800-talet”, vilken pub-licerades i Laholms Hantverks- och Industriförenings minnesskrift från år 1928, berättat något om fadern verksamhet, och bland annat finns där upplysningen att kakelugnsmakare Lundgren på sin arbetsgivare uppdrag skickades till 1855-års världsutställning i Paris för att där sätta upp några av företagets kakelugnar. Detta företag torde ha varit August Rignérs kakelfabrik, som var verksamt vid stadsdelen Haga i Göteborg.
Från Göteborg flyttade kakelugnsmakare Lundgren tillsammans med nybliven hustru till Laholm år 1856 och startade där upp sin kruk- och kakelugnsmakarverkstad i området där han var född och även gjort sin lärlingstid.
Förutom en mängd egna barn kom det, i varje fall under de första årtiondena, att ingå en hel del gesäller och lärlingar i hushållet vid fastigheten som i senare församlingsböcker har adressen Kyr-kogatsroten nr 140 (Geten 2). I de tidigare nämnda skrifterna finns olika uppgifter om verkstadens belägenhet. De två alternativen är Kyrkogränd och Krukmakargränd nr 8 (Lerkvarnen 25).
Sonen Johan Alfred Lundgren, född den 25/4 1869, blev även verksam som kakelugnsmakare, men efter att han avled den 6/4 1903 torde verksamheten ha minskat betydligt. I varje fall fanns det därefter inget ”kakelfolk” bosatta hos familjen.
Kakelugnsmakaremästare Carl Lundgren avled den 7/11 1915.
Det som producerades vid denna verkstad skall i huvudsak ha varit kakel till kakelugnar.

Johan Petter Bjufström föddes den 24/6 1834 i Laholm och kom tidigt i lära hos krukmakare Carlberg. Där blev han också gesäll, och som sådan skötte han troligtvis hantverket under den tid änkan Carlberg ägde verkstaden. 1855 återvände han dock till föräldrahemmet vid Ryssgatsroten nr 26, men var han då arbetade har inte framgått av arkiven. I varje fall lämnade han Laholm 1863 för att få kondition hos en kakelugnsmakare i Malmö. Året därpå hamnade han i Ängelholm och omkring 1866-67 återvände han till Laholm och Ryssgatsroten nr 26.
Efter något år bildade kakelugnsmakare Bjufström familj och de blev där bosatta tillsammans med familjefaderns mor och syskon. Om verkstaden även fanns vid tomten har inte gått att fastställa av det material som varit tillgängligt.
Från och med 1867 finns krukmakarrörelsen införd i Kommerskollegiums fabriksberättelser, men det dröjde ytterligare tio år innan det antecknades någon medarbetare i firman. Bjufströms titel varierade mellan kakelugnsmakare och krukmakare, men gissningsvis var det sistnämnda det yrke han var verksam i.
Makarna bosatte sig 1902 på annan plats i staden, och två år senare flyttade de vidare till Våxtorp.
Där avled den före detta krukmakaren Johan Petter Bjufström den 24/7 1907.

Även om det fanns ytterligare en del kakelugnsmakare i Laholm vilka bland annat var verksamma med kakelugnsuppsättning och – renovering, så får detta bli slutet på denna dokumentation.

[FBQ]

Eftersom det inte verkade finnas något av "Pottlerius" i tråden lägger jag upp ett fat jag köpte i Halmstad förra sommaren.

(Edit: nu hittade jag andra trådar med hans saker men tyckte det passade här då tråden ändå hette "gammal" Laholm.)

[Staffan Kvist]

Hej
Dessa keramikföremål har jag ärvt. Jag tror att de fanns med
i hemmet på 50-talet(?)

Skall signaturen vara Ja-Ni, först tydde jag den till JanW....

Det är samma signatur på båda

Hälsar
Staffan

[Lars M]

På den här dokumentationstråden finns både text och bilder om Jane och Nils: http://precisensan.com/antikforum/sh...4-Jani-Keramik

[Staffan Kvist]

Hej Lars M

Tack, tack och såå mycket. Jag såg både burken med lock och fatet
med andra mönster. Sådana mängder med mönster på deras
keramik.

Tackar och hälsar
Staffan

[Lars M]

Fotboll i Halmstad är inte bara HBK, Halmia och Alet utan också Nyhems Bollklubb - NBK från 1930. Vid något jubileum - kanske 40 år 1970 kontaktades Olof Larsson i Laholm för att göra keramikfat. Jag tror att numera har Nyhem och Snöstorp gått ihop. (17 x 17 cm)
Jag passar på att också visa en form med vackra blommor som krävt många penseldrag! (18 x 18 cm)