Glas och bilder.

[LS]

Har åter igen suttit och funderat lite. Om att kunna säga något om flaskor som visas på en bild. Man har bara två "dimensioner" att tillgå när man egentligen skulle behöva alla fem för att våga påstå något. Dvs 60% av informationen saknas.

Höjd och bredd finns. Men djupet, ljudet och känslan saknas. Därför kan man möjligen konstatera att modellen på flaskan går för det mesta att se, men inte mycket mer.

Ovanstående kan betraktas som ett embryo till en lite mer fundamental diskussion. Eller kan det ses som ett försök att tona ned betydelsen av internet?

[Lars Kallin]

Du har självklart pekat på en viktig aspekt i ditt konstaterande.
Faktum är att man har mångt bättre förutsättningar att måla fram en mer sanningsenlig bild för sitt inre utifrån ett foto än man har utifrån en beskrivning i ord eller tal. Nyanseringar i tal och skrift kan vara direkt felaktiga, dessa fel undviker man direkt med ett foto.

Självklart kan man inte till fullo lita på färgnyanser när man ser ett foto. Man kan dock öva upp sin förmåga att utifrån en tvådimensionell bild åtminstone få fram en tredimensionell bild som stämmer hyfsat.

Jämför till exempel med röntgenläkares röntgenplåtar eller försvarsmaktens underrättelsetjänsters satelitbilder, som båda utifrån tvådimensionella bilder med många störningsmoment kan få fram otrolig information.

Jag tror nog att jag skulle ha väldigt svårt att utifrån beskrivning i tal eller skrift ha väldigt svårt att förstå både formmässiga och tekniska beskrivningar. Färgen är ännu värre att beskriva så.

[Björn L]

En av grund idéerna till att vara samlare är ju att träffa likasinnade och visa fynd utbyta erfarenheter och tankar. Det är ju vid detta stadiet en fungerande samlarförening är det optimala. När jag skriver fungerande så menar jag att den dels har aktiva samlare som strävar framåt och ständigt jagar visdom och bredd i sitt kunnade. Funktionen ställs också på sin spets när det gäller att ta hand om och fostra nya medlemmar. Det finns många som sett en chans att ta vara på en ny samlares okunskap för att istället se om sitt eget hus vilket jag tycker är fult men tyvärr inte helt ovanligt. Det mest betydande är enligt min och många med mig att det inte blir för mycket prestige och affärs verksamhet över det hela. Storhet av en samlare är att tala om för den okunnige att där har du en bra sak ,grattis ,var rädd om den.

Att se en sak på en halv suddig bild eller att få känna den i sin hand är en otroligt stor skillnad. Den där känslan av en bit historia som en gammal sak faktiskt är, och som gått genom många mänisko händer är en mycket speciell känsla. Det finns museer som kan ha gudomliga saker i montrar och bakom galler och grindar men de kan inte ge samma kick som när man har en gammal sak i sina egna hjänder...