Tweet
Vad är egentligen glassjuka?
Av: Kaianders Sempler
Publicerad 21 februari 2007 00:00
Det är ju trist att så sällan kunna använda sina gamla fina kristallglas, bara för att de inte går att diska i maskin. Och vissa glas tycks drabbas av glassjukan utan att diskas alls. Vad är det som händer?
200708Är diskmaskinsskador av samma ursprung som spontan glassjuka? Kan man inte göra ett tvättmedel som inte skadar glasen?
Vad är egenligen glassjuka?
Det undrade Håkan Norén i Västerås. Här kommer svar:
Svar:
Under 1960-talet, då maskindiskning i hemmiljö började bli vanlig, var det en kraftig debatt runt diskmedlen och deras åverkan på glas. Diskmedelsfabrikanterna lade ned rätt mycket tid och pengar på att finna en diskmedelssammansättning som inte skadade glasytorna. Man kan inte påstå att någon var speciellt framgångsrik i den meningen att en riskfri diskning alltid kunde garanteras.
I en rapport från Glasforskningsinstitutet kunde man läsa en förklaring som i mycket kort sammandrag löd: Glas består i princip av kisel-, kalcium- och natriumoxider. I fuktig miljö bildar natriuminnehållet i vissa glassammansättningar natriumhydroxid, vilken som bekant är vattenlöslig. Då vissa delar av den klara glasytan således "spolas bort" bildar resterna ett mjölkvitt skikt.
Det är således en fuktig miljö som orsakar skadan. Eftersom torkningscykeln i en diskmaskin är både varm och fuktig kom skadorna att visa sig snabbare än vid tidigare handdisk, och de "starka" maskindiskmedlen fick skulden. Ofta togs glasen ut medan de ännu var varma och fuktiga för att sedan placeras med öppningen nedåt på en hylla så att angreppet kunde fortsätta. Detta bör man än i dag undvika.
Mer om glassjukan finns på https://www.raa.se/cms/extern/utveck...juka_glas.html
Hans Lindquist, Stavsjö
Svar:
Som glassamlare tog jag med intresse del av Teknikfrågans artikel om "Glassjuka" (inlägget ovan). Det som sägs i artikeln är helt korrekt men man borde måhända komplettera med att det i praktiken föreligger två olika glassjuketillstånd. Båda med samma kemiskt/fysikaliska bakgrund, men olika i sitt sätt att yttra sig.
Den aspekt på företeelsen glassjuka som omnämnes i artikeln avser följden av yttre påverkan i form av att glaset exponerats för vatten och/eller alkalisk miljö. De löst bundna, envärda, natriumjoner som anrikas i glasets ytskikt sköljs därvid bort, vilket i sin tur resulterar i att ytan blir grå och sträv. Denna aspekt är generell och en ren följd av glasets natur. Genom val av ingridienser kan glaset göras mer eller mindre motståndskraftigt mot olika slag av yttre påverkan. Borsyrerika laboratorieglas tål exempelvis vatten utmärkt men är känsliga för alkalier.
Den betydelse som samlare av gammalt glas normalt lägger i ordet "sjukt glas" är inte detta, genom okunnig behandling förstörda glas, utan det "patologiska" tillstånd som uppträder i gammalt glas till följd av felaktiga utgångsproportioner mellan kiselsyra och alkalier i den glasmassa som tillverkaren framställt. Beryktat är det glas som framställdes i det av Melcior Ljung, år 1641, grundade Kungsholms Glasbruk. En stor del av dess produkter lider av glassjuka som under inverkan av luftens fuktighet och kolsyra gör att glaset kristalliserar och om ingenting görs slutligen faller samman i en hög.
Värdefulla gamla glas, som angripits av glassjuka, kan behandlas med plast i vacuumkammare enigt en metod framtagen av J.A. Hedvall m.fl. Genom att välja plastmaterial med samma brytningsindex som glasmassan kan åtgärden göras näst intill osynlig för blotta ögat.
Att tömma vatten i konstglasvaser anser jag som samlare vara liktydigt med att slå sönder glaset. Att maskindiska kristallglas är ett helgerån! Ett råd till den som får blommor men "bara" har mormors gamla fina kristallvas att sätta dom i: "Sälj vasen på Bukovskis och köp en metallvas för pengarna eller ställ in ett vanligt sodaglas med vatten inuti vasen"!
Allan Hagström, Motala.
Detta stycke som jag läst med omsorg,har gjort mig mycket mer medveten om denna "sjukdom".
Åter säger jag att källan till artikeln är: Ny Teknik.
Av: Kaianders Sempler
Publicerad 21 februari 2007 00:00
Det är ju trist att så sällan kunna använda sina gamla fina kristallglas, bara för att de inte går att diska i maskin. Och vissa glas tycks drabbas av glassjukan utan att diskas alls. Vad är det som händer?
200708Är diskmaskinsskador av samma ursprung som spontan glassjuka? Kan man inte göra ett tvättmedel som inte skadar glasen?
Vad är egenligen glassjuka?
Det undrade Håkan Norén i Västerås. Här kommer svar:
Svar:
Under 1960-talet, då maskindiskning i hemmiljö började bli vanlig, var det en kraftig debatt runt diskmedlen och deras åverkan på glas. Diskmedelsfabrikanterna lade ned rätt mycket tid och pengar på att finna en diskmedelssammansättning som inte skadade glasytorna. Man kan inte påstå att någon var speciellt framgångsrik i den meningen att en riskfri diskning alltid kunde garanteras.
I en rapport från Glasforskningsinstitutet kunde man läsa en förklaring som i mycket kort sammandrag löd: Glas består i princip av kisel-, kalcium- och natriumoxider. I fuktig miljö bildar natriuminnehållet i vissa glassammansättningar natriumhydroxid, vilken som bekant är vattenlöslig. Då vissa delar av den klara glasytan således "spolas bort" bildar resterna ett mjölkvitt skikt.
Det är således en fuktig miljö som orsakar skadan. Eftersom torkningscykeln i en diskmaskin är både varm och fuktig kom skadorna att visa sig snabbare än vid tidigare handdisk, och de "starka" maskindiskmedlen fick skulden. Ofta togs glasen ut medan de ännu var varma och fuktiga för att sedan placeras med öppningen nedåt på en hylla så att angreppet kunde fortsätta. Detta bör man än i dag undvika.
Mer om glassjukan finns på https://www.raa.se/cms/extern/utveck...juka_glas.html
Hans Lindquist, Stavsjö
Svar:
Som glassamlare tog jag med intresse del av Teknikfrågans artikel om "Glassjuka" (inlägget ovan). Det som sägs i artikeln är helt korrekt men man borde måhända komplettera med att det i praktiken föreligger två olika glassjuketillstånd. Båda med samma kemiskt/fysikaliska bakgrund, men olika i sitt sätt att yttra sig.
Den aspekt på företeelsen glassjuka som omnämnes i artikeln avser följden av yttre påverkan i form av att glaset exponerats för vatten och/eller alkalisk miljö. De löst bundna, envärda, natriumjoner som anrikas i glasets ytskikt sköljs därvid bort, vilket i sin tur resulterar i att ytan blir grå och sträv. Denna aspekt är generell och en ren följd av glasets natur. Genom val av ingridienser kan glaset göras mer eller mindre motståndskraftigt mot olika slag av yttre påverkan. Borsyrerika laboratorieglas tål exempelvis vatten utmärkt men är känsliga för alkalier.
Den betydelse som samlare av gammalt glas normalt lägger i ordet "sjukt glas" är inte detta, genom okunnig behandling förstörda glas, utan det "patologiska" tillstånd som uppträder i gammalt glas till följd av felaktiga utgångsproportioner mellan kiselsyra och alkalier i den glasmassa som tillverkaren framställt. Beryktat är det glas som framställdes i det av Melcior Ljung, år 1641, grundade Kungsholms Glasbruk. En stor del av dess produkter lider av glassjuka som under inverkan av luftens fuktighet och kolsyra gör att glaset kristalliserar och om ingenting görs slutligen faller samman i en hög.
Värdefulla gamla glas, som angripits av glassjuka, kan behandlas med plast i vacuumkammare enigt en metod framtagen av J.A. Hedvall m.fl. Genom att välja plastmaterial med samma brytningsindex som glasmassan kan åtgärden göras näst intill osynlig för blotta ögat.
Att tömma vatten i konstglasvaser anser jag som samlare vara liktydigt med att slå sönder glaset. Att maskindiska kristallglas är ett helgerån! Ett råd till den som får blommor men "bara" har mormors gamla fina kristallvas att sätta dom i: "Sälj vasen på Bukovskis och köp en metallvas för pengarna eller ställ in ett vanligt sodaglas med vatten inuti vasen"!
Allan Hagström, Motala.
Detta stycke som jag läst med omsorg,har gjort mig mycket mer medveten om denna "sjukdom".
Åter säger jag att källan till artikeln är: Ny Teknik.
Comment