Har finns risk för att stöta på patrull.
Frågan om benämningar har flera perspektiv.
Det är dels en teknisk fråga,
dels en språkfråga.
Språkfrågan:
Att försöka lära bort eller om hela svenska folket
att sluta kalla försilvarede husgeråd för "nysilver", är
inte bara meningslöst utan också omöjligt.
Nysilver är ett dåligt ord för oädla försilvrade föremål,
men nu har vi det och vi kommer att få behålla det
i evinnerliga tider.
Den tekniska frågan:
När jag på 70-talet köpte nysilvermetall av
Lindbergs metallgrossist i Solna kallades det
vitmässing av det företaget, men hos
Metallagret i Hammarby hette det nysilver.
Det var exakt samma vitaktiga metall bestående
av koppar, zink och nickel hos de bägge
företagen. I råvaruhandeln är nysilver
bara en metallegering med ett kilopris.
Fört att krångala till det ytterligare kan man blanda
in ett ekonomiskt perspektiv. De försilvrade föremålens
enda chans på marknaden var att bli förknippade med
de statustygda riktiga silverföremålen, t ex bestick.
Det är inte en tillfällighet att de försilvrade föremålens
märkning nästan alltid är förvillade lika det gamla
etablerade systemet att stämpla silver.
Jag menar att det handlar om en långt driven och
mycket medveten renomesnyltning. I den mån
behovet att stämpla oädla försilvrade föremål
existerar överhuvudtaget, skulle man kunna ha
valt en symbol eller ett ord där risken för sammanblandning
inte finns.
Danskarna har två torn och ett P, ett system som
ligger nära idealet. Vi skulle kunna ha haft ett X
eller ett Z eller något ännu bättre, om vi hade
bestämt oss i början av nysilvrets härjningståg.
Men nu är det som sagt redan kört.
Comment