Bergmans i Kristianopel

[Polsson]

För att börja med Kristianopel, var det den danske kungen Kristian IV som bestämde byggandet av den nya staden som fick stadsprivilegier 1603. Men det var inte kungen själv som fick ge namn åt staden utan prins Christian som föddes samma år. 1679 upphörde stadsrättigheterna, men då tillhörde den konungariket Sverige.

Innan Bergman dök upp på orten hade ett flertal krukmakare/kakelugnsmakare
verkat där under flera år. Jokaim Peter Trovall, Olaus Nordberg, E Holmberg, Magnus Olsson och siste man på skansen innan Bergman, Peter Nilsson som vidtog sin himmelsfärd 1869.

Johan eller Johannes som han också kallades, föddes 1847 och var son till smeden Daniel Bergman och Gustava Hultberg, bosatta i backstuga Fiskestad i Algutsboda socken. I familjen fanns även sönerna Gustaf (f 1832) och Frans Olof (f 1850). Fortsättning följer..........

Bilderna: Johannes i sin verkstad. Bilden publicerad i Blekingeboken 1927 och välvilligt utlånad av barnbarn till Johannes.
Kristianopelvas som inköptes på en byaloppis för många år sedan.

[Polsson]

Bergmans i Kristianopel II

När Johannes var 16 år lämnade han hemmets trygga vrå (grön flagga på kartan nedan) och tog sig till Borgholm på Öland sannolikt med apostlahästarna, kanske med vagn också, men säkert med båt över sundet.
Han fick kondition som lärling hos kakelugnsmakare Johan Gerdtsson på no 91 Åland/Borgholm och arbetade där 1863-1866 då han blev färdig gesäll. I slutet av februari 1867 var han åter i föräldrahemmet i Algutsboda. Enligt svårlästa noteringar i husförhörhörslängden (hfl) var han uppe i Stockholm någon tid därefter. Enligt sonhustrun Agnes, i en intervju som Blekinge museum gjorde med henne 1952, "var han som ung i flera år i lära i Uppsala". Att han arbetade i andra verkstäder under sina vandringar, vilket var brukligt, kan inte uteslutas.
Hfl säger sedan följande: 1870 lämnade Johannes hemorten och återfanns på no 18 i Kristianopel (röd flagga på kartan), samma adress som kakelugnsmakare Peter Nilsson hade fram till sin död 1869. Sannolikt tog Johannes över verkstaden. Fortsättning följer....

Bilder: karta foto från Eniro. Johannes gesällprov foto: JB

[Polsson]

Bergmans i Kristianopel III

Vi skriver 1870. Näringsfriheten är sedan sex år tillbaka total. Vem som helst får var som helst ägna sig åt hantverk. Icke-protestantiska trosbekännare får tillträde till flertalet offentliga ämbeten och likaså rätt att bli riksdagsmän. Kvinnor får genom riksdagsbeslut rätt att avlägga studentexamen.

Året därpå ringde bröllopsklockarna i Kristianopel för Johannes och sjömansdottern Maria Sofia Norström från Kristianopel nummer 9. Att äktenskapet fullbordades blev Karl Adrian ett levande bevis på i slutet av 1872 och att han hade avlats inom äktenskapet framgår av kyrkoböckerna.
1874 såg en dotter, Jenny Constanza, dagens ljus. Tre år senare kom Viktor Julius men han fick en kort liv, under året. Samma öde drabbade en dotter, Olga Viktoria, 1881-1882. Sedan dröjde det 12 år innan avlandet avslutades med Viktor Fridolf den 9 juni 1894.

I verkstaden hade Johannes hjälp av olika gesäller, oftast en åt gången. I hfl
nämns Ola Olsson (f 1852) mellan åren 1879 och 1884, Wilhelm Lindström (f 1849) 1883-1886 och sannolikt längre, men han flyttade till egen adress i olika omgångar med familjen. Ogifta gesäller bodde oftast hos mäster, men gifta hade av naturliga skäl eget boende. Någon gång under 1880-talet flyttade familjen Bergman till hustruns föräldrahem där Johannes, enligt sondottern Agnes, byggde upp allting från grunden. Någon gång omkring 1910 förmodar jag att sonen Viktor började som lärling i faderns verkstad. Fortsättning följer...

Bilderna. Grytor från två olika samlarhem. Dekoren "löpande hund" hade Bergman "gemensamt" med F B Stenbäck, Trelleborg. Enligt sondottern Agnes
vid intervju med Blekinge Museum 1952, hade Johannes lergods grövre, klumpigare former och inskrifterna "Kristianopel, Blekinge m.m" var klumpiga liksom präntade. Sonen Viktor B, Agnes man,hade lättare finare pjäser med spinkiga stående bokstäver. Skillnaden som Elfstrands i Sjöbo, fast tvärtom.

"Johannes Bergman, den siste krukomakaren, började också som kakelugnsmakare, och många trevliga ugnar, utgångna ur hans hand, pryda gårdar och stugor såväl vid östra Blekingekusten som på södra Öland" Citat från "Ett utdött Blekingehantverk" av Alma Falk i Belkingeboken 1927. Bilderna tillhör sonsonen Birger.

[Gideon]

Får jag säga, lite väl tidigt, att det är: Imponerande, Polsson!
Bra initiativ och bra skriven berättelse. Formuleringen "vidtog sin himmelsfärd" gillade jag, av någon anledning...
Jag såg ett snarlikt hänkelkrus på tre fötter, i våras, sirligt signerad Kristianopel. Ett par bilder finns nog kvar på denna. Ska leta upp dem, och fråga ägaren om tillstånd bara.

Men det sker först när Din avhandling är drejad och klar.

[Polsson]

Bergmans i Kristianopel IV

Enligt *Astrid Bergman började Johannes med tillverkning av kakelugnar och blomsterkrukor i verkstaden och först på senare tid tillverkade han även andra lergodspjäser. Sannolikt menas lergods för hushållet dvs krukor, krus, burkar m.m. Under slutet av 1800-talet fick såväl Bergmans som andra krukmakares lergods stor konkurrens av fabriksmässig tillverkning av flintporslin, beck och emaljerade kärl. Även kakelugnsmakarna drabbades av att tillverkningen övertogs av fabriker." Medan de (fabrikerna) göra tre tusen blomkrukor om dagen, kan krukomakaren vid sin lersvarv på sin höjd åstadkomma etthundrafemtio stycken." ( citat BB 1927)
* Intervju av AB av Blekinge Museum 1952
BB 1927 =Blekingeboken 1927

För att överhuvudtaget kunna överleva såg många krukmakare, däribland Johannes Bergman, en möjlighet i prydnadskeramiken (vaser, prydnadsfat, dekorativa burkar, miniatyrkärl och figurer). Olika kulturella instanser, tex Kulturen i Lund, engagerade sig intensivt för att rädda det tynande hantverket. Konst-, industri- och hemslöjdslotterier igångsattes. 1899 bildades den första hemslöjdsföreningen "Svensk Hemslöjd" på initiativ av Lilli Zickerman. Slöjdens kunskap skulle bevaras och slöjden skulle anpassas till tiden, var mottot man arbetade efter. Ett flertal pionjärer reste sedan runt i landet under början av 1900-talet och mellan 1904 och 1912 grundades ett 20 -tal föreningar. I samma syfte arrangerades konstslöjdsutställningar på flera platser, ex Malmö 1896, Stockholm 1897, Helsingborg 1903, Norrköping 1906, Lund 1907, Stockholm 1909, Malmö 1914, Baltiska Utställningen, o.s.v.

Bilderna: Foto: JB. Enligt såväl BB som AB hade Johannes 25 olika modeller, vilka bland annat såldes via Svensk Hemslöjd. Vidare menade AB att Johannes hade "stort färgsinne, ansåg grönt o. gult vara typiska blekingefärger." Bild 1: Gryta med löpandehunddekor och "låga" öron. Bild 2:
Karolinerbägare vilket sannolikt skulle blivit grön. Bild 3: Liten karolinerbägare.
Bild 4: Trädvas Bild 5-6: Johannes Bergman deltog vid utställningen i Norrköping 1906 med lervaror. Endast tre krukmakare Johannes Bergman, Carl August Nilsson Lundholm och S E Svensson visade lergods. Tala om framåtsyftande krukmakare! Johannes medalj från utställningen.

[Polsson]

Bergmans i Kristianopel V

Lite eller mycket personalier om Johannes vilka framkom vid intervjun 1952:
Johannes var god vän med intendent Quiding (Blekinge museum?) som besökte honom ofta och inköpte mycket lergods, bl a till museet. Johannes kände väl till museet och var mycket intresserad av gammal konst. Han var konservativ till sin läggning och ville göra allt för hand enligt gammal tradition.
Han fick besök från hela landet, bl a av prins Wilhelm, och hade en tavla av honom med dedikation. Annat som sades om Johannes var att han var mycket ordningsälskande samt att han samlade antikviteter.

Bilderna: Kanske fanns filebunkarna med när Johannes deltog vid Blekinge läns hemslöjdsavdelning vid Baltiska utställningen i Malmö 1914. I en bok om utställningen 1915 skrev Almström följande om hans utställningslergods: "lervaror och bägare i huvudsak gröna glasyrer". Likheten med F B Stenbäcks filebunkar (sista bilden) är slående. Även FBS deltog vid samma utställning. Foto: JB och PEO

[Andres]

Polsson, tack for fin och intressant information, (som vanligt!!)

[Polsson]

Bergmans i Kristianopel VI

Vill först tacka för uppmuntrande ord från Gideon och Andres.

"Sonen Viktor B var begåvad, men hade inte håg till keramik, hade hellre velat bli sjöman. Han var begåvad i teckning och skicklig som yrkesman, gjorde lättare, finare pjäser än sin far, som hade grövre, klumpigare former."

Visserligen var Agnes Bergman "part i målet", hon var gift med Viktor, men det finns knappast någon som idag kan säga emot henne. När Viktor började sin bana i lerbranschen finns inte noterat, men att han gjorde värnplikt 1914 och gifte sig med Clara Agnes Dorsch 1923 det vidimeras av kyrkoböckerna. 1925 blev de tre i familjen i och med dottern Gunvors födelse.

"I Blekinge sista krukomakarverkstad plockades de sista burkarna ur ugnen förliden sommar", skrev Alma Falk i artkeln "Ett utdött Bekingehantverk" i Blekingeboken 1927. Viktor nämns överhuvudtaget inte i artikeln varför man får förmoda att det inte var helt klart att han skulle fortsätta verksamheten.

Bilderna: Familjen Viktor, Clara (Agnes), Gunvor och en farbror. Viktor i drejartagen ( bilden dåligt bearbetad av undertecknad). Bilderna utlånade av
sonen Birger född 1928. Lergodset 1-4 foto JB. 1) Hög vas 2) Låg vas med "bollar" 3) Vas med två "kobror" 4) Blomvas med vågad kant.

[Polsson]

Bergmans i Kristianopel VII

När Johannes, som blev änkeman redan 1916, upphörde med drejandet finns det delade meningar om. Blekingeboken 1927 skriver följande: "Johannes Bergman är nu över 80 år gammal och slutade egentligen sitt arbete för några år sedan, men då något viktigt skulle göras har han alltid trätt in och tagit ledningen vid glasering och bränning, procedurer som fordra påpasslighet och skicklighet, som icke läres på kort tid." Viktors hustru Agnes Clara säger följande i intervjun med Blekinge museum: "Slutade arbeta redan 1921, men hjälpte till med bränningen, samt tittade ofta in i verkstaden." Om jag voro Viktor, skulle jag reagera mycket starkt på att mitt namn överhuvudtaget inte nämndes i Blekingeboken. Det var ju Viktor som skötte ruljangsen när artikeln skrevs! Detta inte sagt för att förringa Johannes på något sätt.

1928 blev det pojkskrik i Viktors och Claras familj för då föddes Birger och fem år senare blev det glädje igen när dottern Margit kom till världen, men tyvärr
gjorde även sorgen sitt intåg samma år, 1933, då Johannes avled av hjärnblödning den 30 april, 85 år gammal. Ett så långt liv som Johannes, var få krukmakare förunnat, då oftast all hantering med bly vid glasering, förorsakade flera sjukdomar. Därmed inte sagt att det var en tröst för Viktors familj, för det har jag ingen aning om.

Bilder: 1-4 Foto JB: 1) Löpandehundsvas med vågad kant. 2) Bringare med prickar. Jämför med muggen nedan tillverkad av F B Stenbäck Trelleborg. 3) Skål. Samma skål som på bilden nedan (teckningar av Tom Möller i boken Kakelugnsmakare och Krukmakare". 4) Odekorerad gryta signerad Kristianopel.
5-6) Foto PEO. Teckningar av Tom Möller. 7) Mugg av F B stenbäck, Trelleborg, foto:PEO. 8-9) Signeringar på Filebunke "anno 1933" resp. "Kristianopel". Foto:PEO

[Polsson]

Bergmans i Kristianopel VIII

Gällande arbetet i Bergmans verkstad finns det två olika källor, Blekingebokens
och Blekinge Museums intervju med Viktors hustru. "Fru Bergman själv var mycket intresserad för yrket (hon är av tysk släkt med traditioner i glasblåsaryrket), hjälpte till med glasyrberedningen. Ingredienserna därtill inköptes dels hos kopparslagare - filstoft, dels i Karlskrona porslinsfabrik - pottaska?" Gällande försäljning av godset, berättade hustrun att Bergmans hade stora beställningar bl. a till Jacobis marknad i Lyckeby, men att man för övrigt inte hade försäljning på andra marknader.

Blekingeboken berättar följande om verkstadsarbetet:
"Leran hämtade man alldeles i närheten - vid Stensborg - och den första procedur den hade att genomgå var att pressas genom lerkvarnen, som ännu står kvar ute på gården, och som drogs av hästkraft.................. Och så var den färdig att formas på svarven eller lerskivan, som trampas och snurras, medan krukan växer fram och genom trolleri mellan skickliga och konstförfarna händer. Den tänjes ut och knipes ihop, den går ömsom på bredden och ömsom på höjden, men till slut har den fått sin avsedda form, sina inskärningar och krumelurer och typiska utvikningar i kanten."

Mina funderingar när jag läser om verkstadsarbetet är: Är det Viktor som sitter och drejar? Eftersom Johannes är 80 år vid tillfället låter han nog sonen
demonstrera drejandets svåra konst. Nog av spekulationer här kommer Kristianopellergods i parti och minut.

Bilder: Foto JB: Samlingen som hittills har visats på tråden. Foto PEO: Helgens
auktionsinköp, två filebunkskålar.

[Polsson]

Bergmans i Kristianopel IX - ej lyckligt slut

"Och det mera konstnärliga lergodset har även så många framställare, att en liten verkstad med dess begränades möjligheter icke kan stå sig i konkurrensen, även om dess alster konstnärligt sett bli fabrikernas vida överlägsna." Utdrag ur Blekingeboken 1927.

Andra hinder för verksamheten berättade hustrun om för Blekinge Museum.
"Depressionen i början av 1930-talet bromsade verksamheten och vållade många bekymmer samt till slut V.B:s förtidiga död (1935)". Viktor Bergman släckte sitt liv i hamnbassängen i Kristianopel den 20.1.1935.

"Det sista partiet brändes 1936 (efter V.B:s död) i porslinsfabriken i Karlskrona, med porslinsfabrikens glasyr, och såldes av fru B. Efter Viktor B:s död upptogs mönstren av en keramikverkstad i Falkenberg(?), dess alster säljes nu på marknader, bla lövmarknaden."

Sannolikt menas Törngrens i Falkenberg (har ej fått svar därifrån än), men
mig veterligt har de inte tillverkat något som förefaller vara kristianopelskt
i form eller dekor. Däremot har jag känslan av att Törngrens fick ta Bergmans plats som hemslöjdsleverantör, bl a Edvin-Larsson-miniatyr-spilkummar med texten "Karlskrona".

Källor: Blekingeboken 1927 "Ett utdött Blekingehantverk" av Alma Falk.
Blekinge läns museums intervju av Agnes Bergman den 6 februari 1952.
"Elfstrand Krukmakeri i Sjöbo", Kulturen I Lund.
"Jugendkeramik" av Bengt Nyström.
"Krukmakare och Kakelugnsmakare" av Tom Möller.
Utställningskataloger från utställningarna i Norrköping 1906 och Malmö 1914.
"Baltiska Utställningen i Malmö 1914", "redovisning av Almström 1915
Kyrkoböcker över Kristianopel, Algutsboda och Borgholm.
Samtal och foton med/från Birger Bergman och Jörgen Bergman.

Foton: 1) Bergmansgods, Höganäskruka samt förmodligen Kellinghausentallrikar
vid en stadauktion hos Stockholms Auktionsverk. Slutpris 4300:-, men inte kunde jag matcha det. Bilden med tillstånd av Stockholms Auktionsverk.
2) Foto:Susanne Högberg. Polssons senaste tillskott i Bergmanssamlingen.
3) Foto:PEO. Fat signerat av Edvin Larsson Falkenberg med bl a dekoren "Karlskrona" och "1937"

Avslutningsvis stort tack till Birger och Joakim Bergman samt till Blekinge Museum som bidragit med utdrag ur Blekingeboken 1926 samt intervjun med
fru Bergman.

[jani]

"Avslutningsvis stort tack till Birger och Joakim Bergman samt till Blekinge Museum som bidragit med utdrag ur Blekingeboken 1926 samt intervjun med fru Bergman."
Det största tacket går till dig Polsson som satt ihop den intressanta informationen!

[Gideon]

Bugar lika mycket som jani, i djup tacksamhet!
Mycket bra gjort.

[E.B.]

Jag måste få instämma med föregående talare, bra jobbat!

[Polsson]

Tack och tomt

"Avslutningsvis stort tack till Birger och Joakim Bergman samt till Blekinge Museum som bidragit med utdrag ur Blekingeboken 1926 samt intervjun med fru Bergman."
Det största tacket går till dig Polsson som satt ihop den intressanta informationen!

Bugar lika mycket som jani, i djup tacksamhet!
Mycket bra gjort.

.

Jag måste få instämma med föregående talare, bra jobbat!

Tack ska ni ha jani, Gideon och E.B för positiv kritik. För min del har det varit en fantastisk resa, en nästan tvåårig process med letande, läsande, skrivande, fotograferande, pratande och funderande vilken sedan har redovisats under 7 dagar på PES, men nu känns det tomt. Måste hitta en ny krukmakare!