Sidan 2 av 4 FörstaFörsta 1 2 3 4 SistaSista
Resultat 11 till 20 av 31

Ämne: Bestick i fodral

  1. #11
    Seniormedlem FBQs avatar
    Reg.datum
    nov 2006
    Ort
    Visby
    Inlägg
    3 058
    Jo, det är möjligt att nysilverknivarna jag visade är från Guldsmedsaktiebolaget - bladen är från Eskilstuna järnmanufaktur

    Funderade lite på att lägga in lite stålgafflar av olika slag om vi skulle göra ett försök att disskutera utformningen av gafflar under 1800-talet - silvergafflar har jag ganska lite av och det lilla jag har är andra hälften av 1800-talet och av relativt modernt snitt.
    Tror iofs att jag visat en del i äldre trådar?

  2. #12
    Jag tycker att Din idé med en diskussion om gafflarnas utveckling är bra och jag tror att jag kan bidra med några daterade och det är det säkert många medlemmar på forumet som kan.

  3. #13
    bestikket fra e bay har augsburg stempel D E & F. Indhold er altså fremstillet over en periode.
    Samlet efterhånden. Et dejligt sæt er det.

  4. #14
    Seniormedlem FBQs avatar
    Reg.datum
    nov 2006
    Ort
    Visby
    Inlägg
    3 058
    Ok
    Här kommer lite...
    Tog med några relativt nya. De båda längst till vänster är sena stålsbestick med fyra klor. De finns fortfarande till salu i Å&H katalog 1909, och minst 10-15 år framöver. Treklogafflarna No 3-5 från vänster fanns inte kvar i Åhlen och Holms katalog, men de såldes alla fall fortfarande runt sekelskiftet 1900, och hör annars till sent 1800-tal. Finns tillhörande knivar alla från L.F. Ståhlberg eller Eskilstuna Järnmanufaktur. Gaffeln därnäst är ju i förkromat stål i fornnordisk stil - hör till 1800-talets sista decennier. Gaffeltypen No 4 från vänster är lite äldre, men hör till andra hälften av 1800-talet. Gaffel No 3 som jag tillhörande kniv till (märkt D. HD - vet ej vad fabrikatet står för) är i senempire.
    Gaffeln No 2 är en tvåklogaffel, men förefaller ha varit ganska vanliga på landsbygden ganska långt in på 1800-talet, är vanliga när gafflar väl finns kvar från den tiden. Ålderdomligare än gaffel no 3 - men så är det ju en enklare modell - Gaffel No3 från vänster är inte någon vanlig allmogegaffel.
    Den längst till vänster är vanlig 1700-talstyp, men man hittar ganska ofta trasiga sådana vid torp från 1800-talet - många kan ha hängt med och brukats länge - som den här som fått nytt ganska primitivt skaft - men jag tror modellen måste ha tillverkats in på 1800-talet - de är för vanliga för något annat - det dröjer i Uppland till 1830-40-talet innan gafflar blir vanliga.
    Bifogade bilder Bifogade bilder  

  5. #15
    Seniormedlem Qrt.Ss avatar
    Reg.datum
    feb 2009
    Ort
    Helsingfors
    Inlägg
    707
    Bordsgaffeln som ätverktyg är ju den yngsta beståndsdelen i besticket kniv, sked och gaffel. Ätgaffeln lär ha sitt ursprung i Bysans på 1400-talet varifrån den hamnat i Italien. Det bör ändå påpekas att gaffeln förekom redan i antiken, men då större och som förskärar- eller serveringsbestick, inte ätbestick, man åt med sorts ”pigg”.

    Gaffeln kom till norden via Åbo slott i samband med giftermålet mellan med Katarina Jagelonica från Krakow i Polen och Erik XIV 1562. Katarinas mor härstammande från släkten Sforza i Milano och hennes far var Polens ”kung” Sigismund I. Det hävdas att Katarina och Erik fått som bröllopsgåva ett ½ dussin silvergafflar, då hon till julen 1562 kom till Finland och Åbo slott, men säkert är det inte. Katarina kan även ha haft gafflarna med sig som hemgifte.

    Bordsgaffeln som vi ser den i dag, som ätverktyg uppstår i norden ungefär vid sekelskiftet 1600-1700. På 1850-talet slår den sig definitivt igenom bland folket som en del av bordsbesticket. Man kan säga att på 1600-talet hade gaffeln 2-tenar, på 1700-talet 3 tenar och på 1800-talet fick de sin fjärde ten, helt entydigt är det absolut inte.

    Först användes gaffeln av adeln och den var gjord av silver. Det var på 1600-talet. På 1700-talet när även borgare och annat förnämt folk började använda gaffeln, gjordes den även av billigare material. I början av 1800-talet kommer kolstålet, förnicklingen och i medlet av århundradet försilvringen, ”nysilvret”. Det var då fint som bara den, det var ännu maskinframställt. Försilvrat användes vid fester och högtider, annars använde finare folk silver. Nysilver tål inte slitage, vilket silver gör. Så ändras saker och ting med tiden. Nuförtiden är det rostfritt stål som står högt i kurs. Men visst dukas det vid festtillfällen med silver, nysilver anses vara ”banalt”.

  6. #16
    Seniormedlem FBQs avatar
    Reg.datum
    nov 2006
    Ort
    Visby
    Inlägg
    3 058
    Just - tog inte med några nysilvergafflar, men de har ju i allmänhet silvrets former, och alla jag har i gaffelväg där är helt moderna. Inget är nog äldre än sista åren av 1800-talet: Guldsmeds AB; Julius Eriksson i Örebro; C. Hjulström; Gottfrid Carlsson; en märkning O.H.L.N.S.E. är några tillverkare. De gafflar jag har i äkta silver är från 1889 och som sagt relativt moderna Olga-gafflar.
    Då har jag vad jag vet inte några riktigt gamla nysilvergafflar heller - men jag har inte sett någon helgjuten silvergaffel med tre klor yngre än tidigt 1800-tal - törs inte säga något årtal - men när det gäller just helgjutna silver/nysilverbestick verkar fyrklogafflarna ha slagit igenom helt före 1840 när nysilvret kommer - kunde ju vara kul om någon har något exempel på att så inte varit fallet?

  7. #17
    Seniormedlem Qrt.Ss avatar
    Reg.datum
    feb 2009
    Ort
    Helsingfors
    Inlägg
    707
    Tyvärr har jag inga egna exempel på nyare helgjutna 3-tenade gafflar. Att hitta en tretenad helgjuten silvergaffel, gjord efter 1850-talet kan nog vara svårt. Måste erkänna att jag inte sett en sådan, men man har väl inte sett allt här i världen...ännu

    Ett litet tillägg: 3-tenade gaffar förekommer ytterst sporadiskt ännu under första årtiondet av 1900-talet, så försvinner de, men helgjutna har jag inte sett....ännu
    Senast redigerat av Qrt.S den 2009-05-04 klockan 17:36.

  8. #18
    Här en fyrtenad fransk gaffel i "Filet coquille" en dubbelräfflad modell med snäcka på både fram och baksida , där beställaren inte har sparat på "krutet"; den är 19,5 cm lång och väger hela 90 gram.

    Vapnet är ett grevligt alliansvapen med ordenskedja och än så länge okänt för mig vem som avses. Det hade varit spännande för denna gaffel har en ovanlig extrastämpel i form av en liten ko- en stämpel som verkar ha använts, när ägaren skulle ta med sig sitt silver utomlands och fick betala skatt för att kunna föra ut det. Eftersom silver i stort sett var att betrakta som kontanter är det kanske inte så konstigt med tanke på att vi svenskar ännu inte i modern tid fick föra ut obegränsade penningbelopp vid resor.

    Gaffeln är stämplad av Julien Alaterre 1774 före den 18 november och smidd av Jean-Louis Taillepied i Paris.
    Bifogade bilder Bifogade bilder          

  9. #19
    Seniormedlem FBQs avatar
    Reg.datum
    nov 2006
    Ort
    Visby
    Inlägg
    3 058
    Ok - här vi helt i andra änden - funderade lite på att fota några knivar också - där har jag några lite äldre i silver...
    Funderade lite, och undrar om inte Qrt kan ha skäl för att föra tillbaka dateringen lite - vore intressant att se lite mer från åren runt 1850...
    Orsaken till den stora skillnaden mellan stål och silverbestick har troligen att göra med att tillverkarna av dessa inte gjorde sina bestick för prydnad - de skulle vara brukföremål, och de hade i huvudsak en kundkrets som var van vid beskick av gammal modell. "Allmogen" eller folk med enklare ursprung använde silver i första hand som kapitalplacering. Skedar var ett så invant placeringsobjekt att man även sedan man börjat använda gafflar placerar sitt silver i skedar. Först när nysilvret slår igenom är det den vägen man får in modernare modeller på sina gafflar. De tillverkarna levererar ju till en bredare kundkrets, och då följer de ståndsmässiga modellerna med. Samtidigt lever ju äldre modeller för stålbesticken kvar. De leverar åtminstone om vi kommer till andra hälften av 1800-talet främst för de lite sämre ställda och behöver inte modernisera sina modeller. Stålbesticken i sig är ju omoderna, och då behöver man ju inte skämmas för att visa att man använder gamla treklogafflar i stället för fyrklogafflar.

    Om jag går till mina bestick är de ju uppenbart inga placeringsobjekt. Bladen är i stål - mer praktiskt - men det förekommer ju att knivbladen är i silver helt enkelt för att det är finare; och endast knivskaften är i silver, och det ganska tunnt. Det finns heller inga synliga stämplar att visa upp.
    Inga superexklusiva bestick - men ändå tillräckligt dyrbara för att inte en storbonde eller småborgare skulle lägga pengar på något som visserligen var tjusigt - men ingen kapitalplacering. När nysilvret kommer sopar det ju bort mycket av det här enklare vardagssilvret. Om man kan få ett nysilverbestick som ser kraftigare och rejälare ut för halva priset - varför då köpa silver? Visst, om någon tittar närmare på dem så går det ju att se om det är äkta eller nysilver - men som här, där det då går att se att det är väldigt tunnt när man kommer nära - och det saknas stämplar?
    Fast jag vet fortfarande inte hur snabbt och hur allmänt nysilvret slog igenom, och inom vilka områden?
    Nå, jag måste iväg en stund kommer tillbaka senare ikväll - hoppas på en fortsatt intressant disskussion och fler inlägg

  10. #20
    Seniormedlem Qrt.Ss avatar
    Reg.datum
    feb 2009
    Ort
    Helsingfors
    Inlägg
    707
    Eftersom min svenska är i sekundärläge av föranledd orsak, uppstod nu en språkförvirrning för mig. Vilken datering är det du vill att jag skall föra tillbaka, bestickets ålder eller tenarnas förekomst. Dessutom måste jag även tillägga att det ibland är svårt att fatta begreppen ”tidigare” och ”senare” i samband med årtal. Är det tidigare eller senare sett ur något nämnt årtal eller sett från tiden vi befinner oss i?

    Om utgångsläget är 1850, uppfattar jag att begreppet ”tidigare” år 1849, 48 47 eller ännu tidigare, men sett det år tal vi befinner oss i skulle det vara 1851, 52 53 eller ”tidigare”. OK, jag kan ha fel, men språket si!, (sorry).

    Så vi så, din fråga om hur snabbt nysilver slog igenom är aningen obestämd. Nysilver är ju en legering av koppar, nickel och tenn (i stort). Föremål gjorda av denna legering polerades på 1820-30-talet som sådana med pimpsten. Men, jag antar att du talar om elektrolytiskt (galvaniskt) försilvrade föremål, som i folkets mun felaktigt går under begreppet ”nysilver”. Från och med nu avses med ”nysliver” i detta inlägg, ett försilvrat föremål oberoende av basmetallen.

    Nysilvrets verkliga milstolpe är världsutställningen 1851 i London. Där presenterar kusinerna Elkington från Birmingham en hög vas var lock kröns av drottning Victorias och prinsgemålen Alberts figurer. Skålen får namnet Vetenskapens triumf. Efter denna ”triumf” är nysilvrets genombrott ett faktum. Det är högsta modematerial och man framställer allt mellan himmel och jord av ”nysilver”. Familjer som skulle ha råd att köpa silver köper istället fabriksgjorda nysilverföremål närmast bordsbestick och te- och/eller kaffeserviser (På bricka kanna, sockerskål och gräddsnipa). Dessa är representanter för ny teknik och ny era, framgångens tidevarv. Silvret är passé och används bara i vardagslag.

    Nystilarna blomstrar, främst nyrenässans, nybarock, nyrokoko och Ludvig XVI-stilarna, även nygotiken syns i formgivningen. Helt suveränt blandar man ihop alla stilarna. Det är även modernt med stora dryckeshorn, gräddsnipan och sockerskålen har även formen av en hjälm, allt gjort i ”nysilver”. Nygustavianskt börjar det bli 1890-talet, så kommer jugend och på 1920-talet slår rostfritt igenom. Nu går nysilvret sitt öde till mötes, det är skräp, oäkta, passé, end of nysilverstoryn.

    Men, vid sidan om nysilvret uppstår mot slutet av 1800-talet förnicklingen, samma föremål som görs i nysliver görs förnicklade. Det är ett lättskött material och behöver inte poleras, men dåligt förnicklat börjar lätt flaga.

    Oho, nu kom jag av mig i rena ivern … Det är väldigt tunnsått med knivar och gafflar av annat material än silver från 1800-talet. Orsaken är den att kniven hade kolstålsbett, som helt enkelt rostade sönder med tiden. Skaftet var som berättat av trä, ben, nysilver, bärnsten mm., bladet satt fast med harts. Samma sak gällde gaffeln. Förutom rostandet slets kolstålet i knivbladet och tenarna fort ned och blev obrukbart, så kasserade man det (och köpte nyilver istället). Det fanns knivar med silverblad, men det var svårt att hålla skärpan på det…blev någon klokare?

Ämnesinformation

Användare som tittar på det här ämnet

Det är för närvarande 1 användare som tittar på det här ämnet. (0 medlemmar och 1 gäster)

Behörigheter för att posta

  • Du får inte posta nya ämnen
  • Du får inte posta svar
  • Du får inte posta bifogade filer
  • Du får inte redigera dina inlägg
  •