Tweet
Ur Husmodern nr 14, 1924
Hemmets ljuskällor
Armaturen är en viktig faktor när det gäller hemmets trevnad och behag, det äro vi på det klara med, men ändå är det en kvistig sak att välja vacker sådan bland den uppsjö på smaklösa saker som bjudes. Här nedan berättar konstnärinnan Louise Adelborg, som ägnar sig åt den tacksamma uppgiften att skaffa oss vacker armatur, för Husmoderns medarbetare om sitt arbete och sina planer.
Fröken Adelborg tar emot med strålande värme. Och trots snö och vinter utanför faller en glimt av den den första vårsolens strålar in i det lilla konstnärsnästet uppe under takåsen – där ljusa tulpaner och blå hyacinter dofta ljuvligt i solskenet.
”Det är ej lätt att veta, vad framtiden bär i sitt sköte”, säger fröken Adelborg, ”jag har ju hittills fått så mycken förståelse, och jag är både glad och tacksam för all den uppmuntran allmänheten visat mig. - Kraven äro så olika, smaken så skiftande, men ibland kan man finna just det, som tillfredsställer en personlig längtan, som blir ett litet plus i ett hem, - och då känner man sig lycklig. Kanske kommer jag att utvidga min verksamhet något. - Här i Stockholm föras de lampor, som alltigenom äro mina egna skapelser, av Rörstrands utställning och Nordiska Kompaniet. De finnas dessutom i Göteborg och Malmö.
Jag har gjort ett litet försök att se, huru de skulle bli mottagna i England. Jag exponerade i höstas två lampor i Gibb's Gallery – den ena köptes av chefen för Konstmuséet, den andra av redaktören för ”The Studio”. - Det var ju en uppmuntrande start, - men man får ju se tiden an!
Det är en glädje att arbeta med keramik! Jag har hållit på med en hel del olika saker, fastän jag mest ägnat mig åt lampkompositioner. - Unika beställningar förekomma rätt ofta – både hela lampor och enstaka skärmar.
Mitt huvudintresse går ut på att förena skönheten med det praktiska, - ofta en gåta, svår att lösa, - men mer än ”spännande”.
Konstnärinnan tar fram de bilder hon utlovat – och besöket är slut. Med ögat ännu tjusat av blomster, rosenbonader och en lätt, ljus färgrikedom tar jag asked.
I mitt minne dröjer kvar en atmosfär av medfödd kultur, god smak, flit och ihärdighet, - och först och sist av en ljus och fin personlighet, så lämpad att vara just den, som finner form och gestalt även för det materiella ljuset...
Bérte
Hemmets ljuskällor
Armaturen är en viktig faktor när det gäller hemmets trevnad och behag, det äro vi på det klara med, men ändå är det en kvistig sak att välja vacker sådan bland den uppsjö på smaklösa saker som bjudes. Här nedan berättar konstnärinnan Louise Adelborg, som ägnar sig åt den tacksamma uppgiften att skaffa oss vacker armatur, för Husmoderns medarbetare om sitt arbete och sina planer.
Fröken Adelborg tar emot med strålande värme. Och trots snö och vinter utanför faller en glimt av den den första vårsolens strålar in i det lilla konstnärsnästet uppe under takåsen – där ljusa tulpaner och blå hyacinter dofta ljuvligt i solskenet.
”Det är ej lätt att veta, vad framtiden bär i sitt sköte”, säger fröken Adelborg, ”jag har ju hittills fått så mycken förståelse, och jag är både glad och tacksam för all den uppmuntran allmänheten visat mig. - Kraven äro så olika, smaken så skiftande, men ibland kan man finna just det, som tillfredsställer en personlig längtan, som blir ett litet plus i ett hem, - och då känner man sig lycklig. Kanske kommer jag att utvidga min verksamhet något. - Här i Stockholm föras de lampor, som alltigenom äro mina egna skapelser, av Rörstrands utställning och Nordiska Kompaniet. De finnas dessutom i Göteborg och Malmö.
Jag har gjort ett litet försök att se, huru de skulle bli mottagna i England. Jag exponerade i höstas två lampor i Gibb's Gallery – den ena köptes av chefen för Konstmuséet, den andra av redaktören för ”The Studio”. - Det var ju en uppmuntrande start, - men man får ju se tiden an!
Det är en glädje att arbeta med keramik! Jag har hållit på med en hel del olika saker, fastän jag mest ägnat mig åt lampkompositioner. - Unika beställningar förekomma rätt ofta – både hela lampor och enstaka skärmar.
Mitt huvudintresse går ut på att förena skönheten med det praktiska, - ofta en gåta, svår att lösa, - men mer än ”spännande”.
Konstnärinnan tar fram de bilder hon utlovat – och besöket är slut. Med ögat ännu tjusat av blomster, rosenbonader och en lätt, ljus färgrikedom tar jag asked.
I mitt minne dröjer kvar en atmosfär av medfödd kultur, god smak, flit och ihärdighet, - och först och sist av en ljus och fin personlighet, så lämpad att vara just den, som finner form och gestalt även för det materiella ljuset...
Bérte
Comment