Allmänt meddelande

Collapse
No announcement yet.

Etelhems krukmakeri

Collapse
X
 
  • Filter
  • Klockan
  • Show
Clear All
new posts

  • Etelhems krukmakeri

    Egentiligen kunde jag ha fortsatt på den här tråden: http://www.precisensan.com/antikforu...hlight=Etelhem
    men rubriken hade då varit missvisande för en tråd om krukmakarverkstaden i Etelhem på Gotland.
    Den började bra, men mer finns att gräva fram om den väldigt varierande produktionen (synd att Bosskeys bild kom bort).

    Här är ett fat med dekor, som vid första påseendet är väldigt likt Herman A. Kählers kohornsdekorerade lergods. Men vid närmare gransking, ser man att löv och figur är pålagda separat och att grenverken också verkar vara det.
    Inspirationen känns ändå mycket dansk.

    Ett likadant fat finns avbildat i nya Vingedalaren, och den jag köpte mitt exemplar av, sa att hon sålt en liknande privat vid tidigare tillfälle.
    Då är det rimligt att anta, att Gotlandsfatet tillverkats i minst tio ex, kanske hundra? Om den var på beställning eller för Visbyutställningen 1928, återstår att se.

    Hur som helst, så gillar jag den skarpt och tror att den är tillkommen, efter att Axel Nilsson vid det laget borde ha sett HAK:s utbud, under sina resor.
    I en historik står att:
    "1916 upphörde den tillverkning av kakelugnar, som tidigare drivits, och produktionen omfattar numera uteslutande keramik. Konstruktionsmetoderna äro innehavarens egna uppfinningar. Tillverkningen, som utföres med moderna, el-drivna maskiner, omfattar främst hushållskärl
    av skilda slag, kaffeserviser, urnor, muggar, målade och glacerade tallrikar, reliefprydnader m.m."


    Där är en hållpunkt - efter 1916.
    Sedan har vi symboliken i fatet, Gotlands symbol väduren med fanan och landskapsblomman murgröna. Den är också Gotlands landskapsblomma och har så varit sedan 1909, då professor V. B. Wittrock valde landskapsblommor åt många svenska landskap.
    Signeringen är också handskriven, och inte stämplad, vilket indikerar ålder.

    Jag har mailat en antikvarie på Gotlands länsmuseum, och hon har lovat att återkomma med fakta, och kanske bilder, när det väl har hittats.

    Finns det andra här, som har ett syskon till fatet eller en liknande? Visa gärna upp annat ni har av Etelhems produktion genom åren.
    Bifogade filer
    Last edited by Gideon; 2009-02-16, 19:04.

  • #2
    Verkligen ett intressant fat.
    Kanske att Solbergs kan känna till något om fatet. http://www.etelhemskrukmakeri.se/
    Jag har mailat och frågat några gånger om diverse och dom har varit mycket tillmötesgående.

    Här en bild på fabrikör Nilsson:

    Comment


    • #3
      Det ska jag göra. Tack för det, Bengt H!

      Bilden har jag sett tidigare och det känns som en "Elfstrandare" i tiden, fast på Gotland.
      Den här informativa och levande redogörelsen nedan, kanske Du och andra inte sett tidigare?

      "Etelhems krukmakeri grundades 1889 av kakelugnsmakaren och keramikern Axel Nilsson. Verkstadsbyggnaden som uppfördes i samband med grundandet står kvar. Den har under 1900-talet utökats och byggts till i etapper för att anpassas efter förändringar i produktionen.
      Verkstadsbyggnaden har en regel- och stolpkonstruktion som är klädd med liggande spontad träpanel. Panelen är målad med falurödfärg, medan övriga snickerier är vitmålade. Den södra gaveln har en avvikande fasadbeklädnad som tillkom på 1960-talet. Gaveln reveterades då mellan uppspikade brädor, för att likna en korsvirkesgavel. Verkstadsbyggnaden täcks av ett plåtbeklätt sadeltak. Den ursprungliga verkstadsbyggnaden utgör den nordvästra delen av byggnaden. Den stora keramikugnen är byggd i två våningar och placerad vid byggnadens södra gavel. Inte långt efter uppförandet av verkstadsbyggnaden gjordes en tillbyggnad åt söder, så att ugnen hamnade inomhus under tak. Tillbyggnaden har två våningar. Den övre våningen har ett litet rum som ursprungligen har varit en liten kammare, men som idag används som kontor. Den nedre våningen används idag till förvaring. Detta utrymme användes, då ugnen var igång, som upplag för ved mm. Den äldsta verkstadsdelen har en liten vind som under 1960-talet användes vid glasering.
      Verkstadsbyggnaden har flera tillbyggnader, mot öster, från 1900-talet.

      KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen Gotlands län, 2001-08-31. Dnr 221-3122-00

      Comment


      • #4
        Tack för texten; Gideon. Har inte sett den tidigare.

        Inte har jag några sådana föremål som dina, Gideon. Utan enbart senare vanlig Etelhems-keramik. Visar bilder på dom ändå.
        Först en skål av Egil Solberg och sedan en rätt färsk lockburk som väl är gjord av hans sonhustru AnnBritt Solberg.
        Bifogade filer

        Comment


        • #5
          Det är fina representanter för senare tids Etelhemskeramik, Bengt H.

          Mer har jag inte heller av keramiken därifrån, än krukan härunder, så vi får hoppas att andra fyller på!
          Krukan skiftar på båda sidor från grönt i slöjor, till djupt skimrande glasyr.
          Stämpeln, antar jag, är Axel O. Nilssons som efterträdde fadern 1946.
          Bifogade filer

          Comment


          • #6
            I veckan kom resultatet av en förfrågan hos Gotlands museum, som ledde vidare till en kontakt med antikvarie Lena Ideström.
            Efter lite letande i samlingarna hittade hon ett snarlikt fat, men med annan dekor, än väduren och fanan. Det är slitet, och det syns att dekoren varit lika stark i färgerna brunt och grönt.
            Enligt hennes noteringar, är den gjord av Axel Nilsson, men monogrammärkningen ser lite avig ut för ett AN, men sen inbillar jag mig att det finns lite mer, som är svagt ristat...
            Lena har vänligen gett lov till att bilderna på museets fat visas.
            Tack för det!

            Hon har fått namn och telefonnummer till en dam, som arbetade på krukmakeriet under 1960- och 70talen, och det fick jag av Torleif Solberg. Han berättade i ett mail, att: "Jag har sett de tidigare i olika glasyrtappningar. Finns ibland på auktioner här på ön. Annars vet jag inte så mycket om just fatets historik."

            Vad kallas det ordensliknande emblemet på museets fat? Kraschan?
            Bifogade filer

            Comment


            • #7
              Ja, Du har rätt det är kraschan, men jag är inte riktigt säker på att det är det som avses här utan Nordstjärnan, som användes av Jean-Eric Rehn för Rörstrandsfajanser 1760.

              Kulturförvaltningen samlar kompetenser inom olika konstformer, natur- och kulturarv, drift av besöksmål samt kulturella horisontella perspektiv.

              Comment


              • #8
                Just det. Hade det i bakhuvudet, men "byrålådan" ville inte öppna sig.
                Intressant att gamla dekorer levde kvar så länge, och än intressantare i jämförelse, är att museifatet har samma typ av stämpel, som på den förmodat yngre vasen här ovan.
                Det finns stora kunskapsluckor om Etelhems krukmakeri. Än så länge.

                Comment


                • #9
                  Krukmakeriet i Etelhem
                  Intressant med rubr. krukmakeri. När jag läste inläggen och läste " Egil Solberg" gick det upp ett ljus. Var inte han i Wallåkra också? Kollade i "Av lera och salt" om stenkärlsfabrikerna i Raus och Vallåkra och fick då svaret. Han tog över fabriken efter bröderna Anderssons död. Verkade där från 1980 till sin död 1987.
                  p-son

                  Comment


                  • #10
                    Besökte Etelhem för två år sedan och det som kallades museum var en mörk,tråkig och smutsig historia på vinden av krukmakeriet. Det fanns ju en del trevligt (tror jag att jag såg i halvdasket) som borde kunna framhävas bättre. Annars så var det full fart på stället och en given favorit bland barnen som fick prova att dreja.

                    Comment


                    • #11
                      Etelhem på tapeten på tv2 landet runt

                      Comment


                      • #12
                        Ulf Hinas

                        En rad länkar att klicka på, blir det i det här inlägget, men den uppmärksamheten är Ulf Hinas, som arbetat i snart ett halvsekel hos Etelhems krukmakeri, allt värd.

                        Det finns en kort tråd, från i våras, där CVH visade en hög vas av honom, men jag reagerade faktiskt inte nämnvärt. Då.


                        Inte förrän nyligen, när en tung, blankglaserad stengodsvas, med djup lyster och 23 cm hög, dök upp som en avi från posten. Först då kände jag att mera borde tas reda på om honom. Till min förvåning finns han inte med alls i keramikböckerna av Vingedal och Nyström.
                        -Hur kan det komma sig? tänkte jag.
                        Den frågan har jag ännu inget svar på.
                        Han har blivit mästerlig vid drejskivan, och signerar sitt unika stengods med Hinas.

                        Vad som förvånar mig än mer, även om han kanske är mer känd för de initierade, är att inga intervjuer med honom står att finna på nätet, så han känns ännu mystisk och hemlighetsfull. Vasen vibrerar dock av liv i form och glasyr, och att en mästare har gjort denna, står utom allt tvivel.

                        Ulf Göran Bertil Hinas är det fulla namnet, och han föddes den 12 april 1944 i Östergarn på Gotland.
                        Det är inte utan att jag jämför honom med underskattade Edvin Larsson hos Törngrens...

                        Allmänt om Etelhems krukmakeri, en rad om drejaren Ulf Hinas och andra krukamakare på orten:


                        Bra artikel om krukmakeriet, men återigen endast en rad om honom:
                        Torleif Solbergs högra hand är fortfarande grå efter leran han hållit i några minuter tidigare. Nu plockar den upp en av många skålar som står på hyllorna.Hela den keramiska processen går att beskåda vid Etelhems krukmakeri.


                        Dock så skärpte helagotland.se till sig med den här artikeln http://www.helagotland.se/nyheter/ar...icleid=3920948
                        "En riktig hejare till drejare är Ulf Hinas. Han är nordisk mästare i drejning och har arbetat på gården sedan 1960. Han sitter i verkstaden som inte förändrats särskilt mycket sedan 1889. Krukmakeriet har varit igång hela tiden, och kommer förmodligen alltid att vara ett krukmakeri.
                        Klumpen är centrerad och gasen inställd på lämplig fart. Leran börjar ta form. Till vad har jag ännu inte bestämt. Men fan vad det stänker!"


                        Ur Frank Larsens trevliga krukmakarblogg http://www.franklarsen.se/blogg.asp
                        "Och så den andre.....en lång, mörk,med intensiv blick, gotlänning, Ulf Hinas. Han
                        struntade komplett i kursdeltagarna men vilken drejare,vilken drejare. Han hade inga
                        ord för vad han gjorde men det räckte med att titta."


                        Ett par bilder på honom och kommentarer till dem, från Sveriges Radio P4:


                        Förhoppningsvis ska det gå att få fram mer fakta och bilder på andra alster om och av Hinas, från er och möjligen via Torleif Solberg på Etelhems krukmakeri.
                        Den här vasen är felfri och det som ser ut som en tvärgående spricka på livet, är en avsiktligt gjord rand.
                        Bifogade filer
                        Last edited by Gideon; 2009-09-04, 18:27.

                        Comment


                        • #13
                          Hittade denna lilla vas på en loppis förra veckan och eftersom jag kände igen signaturen någonstans ifrån så kunde jag inte låta bli att köpa den. I kväll kom jag på att det var ju här jag sett signaturen Inser att PES är livsfarligt då jag släpar hem alldeles för mycket prylar som jag "känner" igen
                          Vasen är ca 6,5 cm hög med en ganska tjock glasyr som ej runnit hela vägen ner. signerad enl bilderna (fick inte fram någon bättre bild tyvärr)
                          Bifogade filer

                          Comment


                          • #14
                            Återvänder till Gotlandsfatet, som denna tråd började med, eftersom ännu ett har dykt upp.
                            Denna är ljusare i färgsättningen, och tyngre i godset - drygt 100 gram gram skiljer sig mellan faten.
                            Frågan vilken av Nilssons som gjort faten?

                            Kraschanfatet hos Gotlands museum, har en otydligare stämpel, än den på nyförvärvet, men jag tror att de egentligen är lika.
                            Men jag blir osäker, som sagt, på om det är far eller son Nilsson som stämplade eller skrev Etelhem för hand.
                            Bedöm själva utav den historik som krukmakeriet har på sin hemsida http://www.etelhemskrukmakeri.se/?page_id=10

                            Axel Nilsson 1889-1946 (född 1866)
                            Den 5:e april 1888 fick Axel Nilsson sitt gesällbrev hos kakelugnsmakare P O Berg. 23 år gammal startade han sedan Etelhems Krukmakeri.
                            Lyhörd för samtidens behov utformade han vackra och ändamålsenliga brukskärl som snart fyllde kökskåpen run hela Gotland.
                            Nilsson var händig, utåtriktad och intresserad av den framåtskridande tekniken. Hans krukmakeri var ett av dom mest välutrustade på ön.
                            Många äldre i byn kan berätta om hur de som grabbar fick hjälpa till i verkstaden med beredning av lera, ugnspassning och lastning av de färdiga krukorna på den stora flakvagnen som “grållen” sedan drog iväg till marknader runt om i trakten.
                            Många kan också berätta om det stolta ögonblick då krukmakaren i Etelhem bytte ut hästkärran mot en splitter ny T-Ford och på så vis fick en hisnande snabb distribution av sina eftersökta varor.
                            Kring sekelskiftet kom en ny produkt in i sortimentet, då började tillverkningen av kakelugnar. Också här var Nilssons verkstad framgångsrik och än i dag fungerar i många gotländska hem den vita etelhemsugnen.

                            Axel Olof Nilsson 1946-1961 (född 1897)
                            Den äldsta sonen Axel O Nilsson som gått i lära hos fadern var den som främst ärvt sin pappas konstnärlighet. In på 40-talet åkte han runt och satte upp kakelugnar men övergick senare helt till krukmakeriet. Han var en skicklig drejare och gjorde tunt och fint servisgods. Axel drev verksamheten fram till 1961, då han efterträddes av Egil och Birgitta Solberg.

                            Fotovädret utomhus har varit dåligt de senaste dagarna, så det blir istället en inomhusbild med Gotlandsfaten uppsatta (med en HAK nederst), samt stämplar från "nya" fatet och Kraschanfatet att jämföra med.
                            Bifogade filer

                            Comment


                            • #15
                              "Den som förökar sin kunskap förökar sin skada"

                              Ursprungligen postat av luchur Visa inlägg
                              Inser att PES är livsfarligt då jag släpar hem alldeles för mycket prylar som jag "känner" igen
                              Det är en sanning utan modifikation, luchur! Jag log igenkännande när jag läste det. Risken att släpa hem alldeles för mycker prylar förefaller dessutom
                              vara större i Sthlm där loppisar finns i stort sett varje kvarter. Åtminstone verkade det så när jag lotsades runt av Gideon och Jani för några månader sedan.

                              Din vas och Gideons flaska har en härlig glasyrlyster och formerna är inte steget efter. Intressant dessutom att få läsa om gotlandslergodset.
                              Last edited by Polsson; 2009-10-27, 20:10.
                              p-son

                              Comment

                              Working...
                              X