Tillinge - Boda - Oskarshamn

[söffe]

Att det inte behövs fler, är lögn, åtminstone när det sägs av en inbiten keramiknörd...
I samma paket fanns också det här brunstensglaserade fruktfatet från Tillinge, ostämplad och möjligen från före 1890.

Som jämförelse i glasyrfärg, hittade jag ett par gamla bilder i arkivet, på en Tillingekatt som jag hade för flera år sedan. Den var övermålad med tjock guldbrons, av någon som tyckte att den skulle pryda sin plats bättre med ny kostym.

Det tog två dagar att mjuka upp beläggningen i en påse och skål med med lite aceton (utan olja). Sedan var det att gnugga och gnugga, med acetonindräkt bomullstuss som gällde.
Resultatet blev perfekt.

Hittade det här fatet idag och det är stämplat Tillinge 2. Dålig kvällsbelysning gav inget vidare bra stämpelbild.
söffe

[Staffordshire]

Här kommer en bild på min lilla Tillinge-samling.

[wasistdas]

Två löv fat hittades idag, såg att ett visats tidigare med Nr3, dessa har Nr4.
Staffordshire, härlig bild. Kannan i bakgrunden ser riktigt fin ut.

[Staffordshire]

Staffordshire, härlig bild. Kannan i bakgrunden ser riktigt fin ut.

Jo kannan är riktigt fin. Tyvärr saknas knoppen på locket. Jag hittade kannan på mina föräldrars vind efter att min pappa hade gått bort. Han hade väl sorterat bort den p g a skadan men jag tog hem den och har den framme, jag tycker den är fin ändå.

[E.B.]

Då är ju frågan var detta fat, kakfat har sitt ursprung. Leran rödaktig, dekoren av växter samt fågel. Trevliga små detaljer som löven vid handtagen. VIngbredden är ca 25,5 cm. Ingen synlig märkning, bara ett streck som ser avsiktligt ut.

[Gideon]

Ett vackert fruktfat, E.B. vars dekor härrör från 1880-talet.
Frågan är berättigad, och jag tvivlade först lite lätt på att någon av fabrikerna skulle vara aktuell - eftersom botten verkar ha tummats i form.
Är glasyren len eller något skrovlig att ta på?

Men en likadan, med exakt samma dekor, avbildas i Karl Hammers häfte, även om den också har målad randdekor i brunt och grönt - från Boda Fayence.
Föremål därifrån är inte alltid stämplade med sitt B.F.

[Rolf J]

För dokumentation kommer ett par bilder på en fyndad vas med udda dekor. Höjd ca 22cm.
Var väldigt osäker på om den kunde vara från Boda, fick inte ihop det med något tidigare visat men märkningen BF 1 tycker jag verkar OK.

[E.B.]

Tack för svar Gideon. Glasyren är len och skön att ta på, skrovligheten finns i dekoren, nästan lite hämrad eller apelsinskalsliknande skulle nog vara en bättre liknelse.

Rolf J, mycket trevlig vas, kul att få se!

[Gideon]

Håller med E.B. En mycket trevlig men också ovanlig vas!
Den skulle platsa gott bland marmorerade AJ:s, Hjobergare, Anjous och inte minst tidiga Steninge.
Bra hittat!

[simco]

Grattis till fina föremål E.B. och Rolf J!

Vad beträffar vasen så tror jag att den kan vara tillverkad när Gabriel Burmeister arrenderade Boda-fabriken 1928-32. Denna typ av glasyr finns med i Gabriel Fajansverken (fd Tillinge) sortiment. Produktionen vid Boda under Gabriel Burmeisters tid som arrendator, ska inte ha skiljts sig från hans övriga produktion, utan samma produkter ska ha tillverkats på båda ställena.
Enligt Porslin och Keramik, Stämplar och Signaturer, ska föremålen ha stämplats med B-F och Gabriels signatur, men det är ju inte omöjligt att några föremål saknar Gabriels "G" med treudd.

Självklart kan ju Gabriel ha fått glasyrreceptet från Boda-fabriken, men eftersom jag gillar Gabriel Burmeisters keramik väljer jag att tro att det är han som "uppfunnit" den.
Som referensmsaterial har jag snott ett par bilder på en vas som Äjth visat tidigare, men jag har märkt fotona väl.

[Rolf J]

Tack så mycket EB, Gideon och Simco!

Hade missat Äjth’s vas och visst verkar dom vara släkt. Gabriel låter spännande, hoppas det dyker upp något liknande med treudd i botten

[Lars M]

Tillinge tillbringare

Trots en del skavanker fick denna tillbringare följa med hem. Stämpeln Tillinge syns tydligt. Höjd 21 cm.
Kolmårdstrollet har visat en likadan men med annan färgsättning på inlägg 78 och 80.

[Gideon]

Det är trots allt, en mycket fin kanna.
Motivet på Din kanna är inte med, men länken visar ursprunget till Tillinges förlaga - England och 1840/50-tal. Variationsrikedomen i tema var stort.

http://www.jefpat.org/diagnostic/post-colonial%20ceramics/Relief%20Molded%20Stoneware%20Jugs/relief%20molded%20stoneware%20jugs2nd%20page.htm

[Gideon]

Fajansarbetaren Adolf "Adel Smed" Nilsson (1873-1966)

Förra året kom jag i kontakt med Sven-Olof, vars morfars bror, Gustav Adolf Nilsson, arbetade hos Boda Fayencefabrik, Tillinge och efterföljande Gabriel Keramik.
Han samlar själv på ting från de arbetsplatser släktingen verkat. Fem privata bilder, från honom, infogas som ytterligare pusselbitar i fabrikernas historia, och jag ser fram emot att han visar och berättar mer här.

Ett brottstycke av vad han har berättat för mig:
John Nilsson (Adolfs bror) byggde 1914 ett hus på andra sidan vägen av föräldrahemmet (där Adolf bodde kvar med sin syster Ella till sin död) och detta hus har jag och mina fyra syskon nu som träffpunkt på sommarhalvåret. Det ligger på promenadavstånd från platsen för Boda Fayencefabrik, som det nu inte finns några spår kvar av.
Smedjan som Adolf Nilsson fick smeknamn (Adel Smed) efter, finns omnämnd på följande länk:

http://alemshembygdsforening.se/?page_id=34

Texten nedan, kompletterad med Sven-Olofs bilder, kommer ur Nils Baumgardts biografi, sidan 6 och 7: http://www.hardell.net/slhist/dam/dam06.htm

"Arbetet i glasérrummet och brännugnen sköttes under den tid jag minns av fajansarbetarna Carl Johan Sjögren, född i Ålems socken 1858, och Adolf Nilsson, född 1873 likaledes i Ålems socken.


Ungdomsporträtt av Adolf "Adel Smed" Nilsson (1873-1966)

Adolf Nilsson kallades vanligen endast Adel eller Adel Smed, eftersom han var son till en smed i Lilla Boda.
Sjögren och Adel hade också huvudansvaret för bränningarna i ugnen. Sjögren, som bodde i Södra Bäckebo, slutade vid fabriken omkring 1920 och efterträddes då av en yngre man vid namn Erik Nilsson, bondson från Södra Bäckebo. Sjögren avled 1928. I Sjögrens och Adels arbete ingick alltså, att de skulle bränna de tillverkade föremålen först en gång, sedan doppa dem i glasyrvätskan och i vissa fall anbringa dekor samt slutligen bränna föremålen en andra gång, den så kallade glasyrbränningen. Man kunde samtidigt bränna en del föremål för första gången och andra för andra gången.

Bränningen påbörjades på fredagsmorgonen kl. 6. Det var då Sjögren och Adel, som skötte detta, senare Adel och Erik Nilsson. Detta lag avlöstes på fredagskvällen klockan 7 av ett annat lag, som bestod av drejarna Axel Lundström och Oskar Johansson. De avlöstes sedan mellan klockan 12 och 1 på natten av det första laget, som fortsatte bränningen till dess den var färdig någon gång mellan klockan 5 och 6 på lördagsmorgonen, varefter det laget hade ledigt resten av lördagen. På söndagen måste dock en ur detta lag gå till fabriken och taga bort hälften av den murade dörr av eldfast tegel, varmed man före bränningens början stängt till ingången till ugnen. Under den tid jag bäst minns var det Adel, som skötte det arbetet. Under måndagen var det samma lags tur att ta bort resten av den murade dörren och sedan ta ut vad som fanns i ugnen.

Adel hade börjat arbeta vid fabriken som ung pojke. Han fortsatte att arbeta där så länge driften vid fabriken upprätthölls. När driften lades ner 1931 var han 58 år gammal. Han hade sedan diverse ströarbeten i hemorten. Han levde länge. Jag besökte honom i hans bostad i Lilla Boda 1963. Han var då 90 år gammal. Han hade alltid hört dåligt men vid mitt besök 1963 hade hans hörsel försämrats ytterligare. Vi fick ändå ett litet samtal på hans förstubro tack vare att han skaffat sig en hörapparat. Jag passade på att ta ett fotografi av honom. Inte långt efter mitt besök avled han.


Adolf Nilsson och Emmy Möller.

- Adel uppvaktade under många år Morfars och Mormors trotjänarinna Emmy Möller, som var född 1876, och han hade säkerligen gärna velat gifta sig med henne. Men trots att Adel var en mycket sympatisk man, var Emmy tydligen obeveklig, och Adel förblev ogift hela livet. När han under min uppväxttid kom för att hälsa på Emmy, som bodde hos Morfar och Mormor, brukade han på eftersomrarna ha med sig augustipäron till Greta och mig från ett träd vid hans bostad. Det bidrog naturligtvis till att vi tyckte bra om Adel.

Klicka på länken för bild, som också ger möjlighet att förstora den med ytterligare ett klick:

http://www.hardell.net/slhist/dam/medaljorer.jpg

Detta fotografi är taget på kvällen den 4 januari 1931 på Ålems järnvägshotell efter det att de gamla trotjänarna i Boda vid en högtidlighet i Ålems kyrka mottagit var sin medalj, som tillerkänts dem av Kungl. Patriotiska Sällskapet "för långvarig och trogen tjänst".
I främre raden sitter från vänster räknat: Emmy Möller, Anton Olsson, som fick en något större medalj ån de övriga, samt Gustaf Jonsson. I bakre raden står, från vänster räknat: Oskar Johansson, Karl Johansson, Adolf Nilsson, Ruben Eriksson, John Olsson och Axel Lundström. Anton Olssons medalj skulle bäras i band om halsen, de övrigas på bröstets vänstra sida."


Gruppfoto från Adolfs 80-årsdag 1953, tillsammans med brodern Johns barnbarn. Sven-Olof står i bildens vänstra kant, åtta år gammal.

Ett runt, målat fat, stämplat Tillinge i halvbåge, finns i Sven-Olof samlingar, och den har samma storlek och form, som mitt i det här inlägget:

http://precisensan.com/antikforum/showthread.php?13408-Tillinge-Boda-Oskarshamn&p=123223&viewfull=1#post123223

Skillnaden är att hans exemplar är ungefär som en gåramålning, direkt på godset, medan den andra har ett vykort klistrat, som sedan kompletterats med oljefärger.
Om den är målad på fabriken, eller utanför, är svårt att veta idag. Men själv tror jag på det senare.

[Polsson]

Utmärkt arbete, Gideon! Intressant läsning och overdersägligt tidstypiska foton.