Att hänvisa till regalinens form och med ledning av detta säga var flaskan är tillverkad är lika dumt som att hänvisa till var en bulle är tillverkad för det syns på egenheter av tillverkarens handhavande.
Att hänvisa till glasets färg och med ledning av detta bestämma tillverkningsort är lika dumt som att hänvisa till dasspapperets nyans och med ledning av detta bestämt påstå vilket pappersbruk som stått för tillverkningen.
Nu föreligger stor risk att vara övertydlig, men med anledning av tidigare diskussioner i samma ämne är det nog lika bra att blåsa på i övertydlighetens tecken.
Egentligen handlar allt om tre saker. Det ena är att det helt tokiga ursprungssökandet är ett sätt av säljaren att få överbetalt för omärkta saker. Man köper utan proveniens och säljer med en sådan, att det samtidigt är historieförfalskare finnes troligen icke ens i tanken. Får man hoppas.
Det andra är att säljaren har alldeles för stort självförtroende jämfört med kunskaperna, detta kan möjligen anföras som förmildrande omständigheter till ovanstående.
Det tredje är att förälskelsen till hembygden är större än tron på att sanningen ska överföras till kommande generationer.
Det är lätt att säga att igår hoppade jag upp till månen och tillbaks på 55 sekunder. Problemen dyker upp först när man ska bevisa detta. När man som köpare besöker ett försäljningsställe som kallas samlar och/eller antikmässa så ska man naturligtvis INTE köpa rakt av vad den som vill tjäna pengar säger, man ska givetvis kräva bevis för att det är sant.
Två veckor återstår till Ekorrens antikmässa i Tibro, testa mig där.
Att hänvisa till glasets färg och med ledning av detta bestämma tillverkningsort är lika dumt som att hänvisa till dasspapperets nyans och med ledning av detta bestämt påstå vilket pappersbruk som stått för tillverkningen.
Nu föreligger stor risk att vara övertydlig, men med anledning av tidigare diskussioner i samma ämne är det nog lika bra att blåsa på i övertydlighetens tecken.
Egentligen handlar allt om tre saker. Det ena är att det helt tokiga ursprungssökandet är ett sätt av säljaren att få överbetalt för omärkta saker. Man köper utan proveniens och säljer med en sådan, att det samtidigt är historieförfalskare finnes troligen icke ens i tanken. Får man hoppas.
Det andra är att säljaren har alldeles för stort självförtroende jämfört med kunskaperna, detta kan möjligen anföras som förmildrande omständigheter till ovanstående.
Det tredje är att förälskelsen till hembygden är större än tron på att sanningen ska överföras till kommande generationer.
Det är lätt att säga att igår hoppade jag upp till månen och tillbaks på 55 sekunder. Problemen dyker upp först när man ska bevisa detta. När man som köpare besöker ett försäljningsställe som kallas samlar och/eller antikmässa så ska man naturligtvis INTE köpa rakt av vad den som vill tjäna pengar säger, man ska givetvis kräva bevis för att det är sant.
Två veckor återstår till Ekorrens antikmässa i Tibro, testa mig där.
Comment