Äldre Höganäs

[bengan45]

Till Kaptenen:
När jag ser din planteringskruka kom jag direkt att tänka på ett avsnitt i min morbror Sture Holms dagböcker om arbetet vid Nyman&Nyman, Höganäskeramik på 1930-talet:

"Drejaren Berndt Friberg var vid denna tidpunkt anställd vid Höganäsbolaget, men gick periodvis permitterad och arbetade därför extra hos Nyman&Nyman vid flera tillfällen under 1932.
Sommaren 1933 lade dåvarande kung Gustaf V in en beställning till Höganäsbolaget på c:a 3000 oglaserade blomkrukor avsedda för rosenplantor på Sofiero.
Eftersom det vid den tiden rådde stor arbetslöshet, gällde beställningen under villkor att en arbetslös därigenom skulle beredas sysselsättning.
Eftersom Bolaget vid den tiden ej hade tillverkning av sådana krukor , skickades ordern över till N&N och Friberg bereddes arbete. Krukorna, som var av hög, smal modell drejades av rödbrännande Kvidingelera och var färdiga för ugnssättning i oktober 1933. Kort tid därefter reste Friberg upp till sitt nya jobb på Gustavsberg..."

Alltså: Din planteringskruka gissar jag var avsedd för rosenplantor på något slott eller större gods tillhörande den de la Gardieska släkten

[Kaptenen]

Tack! Intressant att Gustav V genom beställningar själv ordnade beredskapsarbeten.

Till rosor hade jag nog inte kommit fram till själv. Jag finner inte modellen i 1859-års priskurant, där det finns specialkrukor för hyacinther. De la Gardieska släktens slotts- och godsinnehav under 1800-talets senare hälft var mycket omfattande. Löberöd är nog det gods som ligger närmast Perstorp, där jag köpte den.

[bengan45]

Signaturen AM - APM

@Polsson:
Det var intressant att se din Höganäsburk med signaturen AM.
Det är helt klart att Anders Petter Matsson har drejat denna burk. Tidigare har jag bara träffat på signaturen APM, men nu har jag tack vare dina bilder "beläggexemplar" på att han även signerade AM.
Anders Petter Matsson kom till Kärlfabriken i Höganäs 1850 som 22-åring från Laholm (om jag inte minns fel) och hade sannolikt utbildning i krukmakaryrket.
Det var annars vanligt att man utbildade unga pojkar från den egna orten, ofta redan som 10-12 åringar. Det finns en notering om Matsson att han betraktades som "vansinnig" och transporterades 1870 till Malmö Hospital där han avled 1873. Man kan spekulera i om han var ett offer för de giftiga ångor som uppstod vid beredningen av den på den tiden så vanliga blyoxid-baserade glasyren. Hursomhelst ett tragiskt människoöde...
Bifogar en bild på APM-varianten, tagen under lite svåra ljusförhållanden nu i kväll...

[prylsnubben]

Såg Knut Knutsson på Antikrundan och att han samlade på Böckmans blådekorerade vackrare vardagsvara. Men mönstret på lockurnorna är äldre........ Mina verkar vara av gult Höganäs som fått en utanpåliggande blå glasyr. Stämpeln är inte som på Böckmans tid (ankaret) utan den gamla raka Höganässtämpeln. Hur går detta ihop ?

Lyfter denna fråga igen, eftersom gamla drejarsignaturer dryftas på tråden. N, skulle stå för Nils Nilsson men det finns inga som helst uppgifter om när och hur länge han var anställd. Hursomhelst verkar denna vara före Böckman, godset är helt annorlunda än hans vackrare vardagsvara.....
Jag får inte ihop detta.....

[Polsson]

Am - apm 1/16 k

@Polsson:
Det var intressant att se din Höganäsburk med signaturen AM.
Det är helt klart att Anders Petter Matsson har drejat denna burk. Tidigare har jag bara träffat på signaturen APM, men nu har jag tack vare dina bilder "beläggexemplar" på att han även signerade AM.
Bifogar en bild på APM-varianten, tagen under lite svåra ljusförhållanden nu i kväll...

Kul att min AM-signatur kunde spela en sådan stor roll och intressant även för mig att se APM-varianten. Också till en annan Höganäsgrej. Du visade en burk innehållande 1/16 K tidigare i denna tråd. Vet du om sådana även fanns i
saltglaserat?

[bengan45]

Lyfter denna fråga igen, eftersom gamla drejarsignaturer dryftas på tråden. N, skulle stå för Nils Nilsson men det finns inga som helst uppgifter om när och hur länge han var anställd. Hursomhelst verkar denna vara före Böckman, godset är helt annorlunda än hans vackrare vardagsvara.....
Jag får inte ihop detta.....

Jag tippar på tidig Böckman, omkring 1915. Att godset är annorlunda beror på att leran som användes till vackrare vardagsvara var av annan typ, och godset var dessutom tunnare.

[bengan45]

Kul att min AM-signatur kunde spela en sådan stor roll och intressant även för mig att se APM-varianten. Också till en annan Höganäsgrej. Du visade en burk innehållande 1/16 K tidigare i denna tråd. Vet du om sådana även fanns i
saltglaserat?

Jag vet inte om de fanns i saltglaserat, har aldrig träffat på någon sådan.
Det minsta jag har sett är 1/8 K.
Kanske någon annan här på forumet känner till detta?

[Polsson]

Jag vet inte om de fanns i saltglaserat, har aldrig träffat på någon sådan.
Det minsta jag har sett är 1/8 K.
Kanske någon annan här på forumet känner till detta?

Tackar för svaret!

[Andres]

Visar 1/8 K, finns i denna trad sedan tidigare. Jag har heller aldrig sett nagot K-markt saltglaserat mindre an denna.... Krukan ar 11 cm. Gustav Ekberg 1849.

[söffe]

En ca 14 cm hög vas, passar väl in på tråden. Glasyren är lite metallisk. Troligen Böckman?
Söffe

[söffe]

Den här ca 14 cm höga vasen med lite iridiserande glasyr, borde väl passa på tråden. Troligen Böckman?
Söffe

[Gideon]

Den här tråden handlar om äldre Höganäs, men jag kunde inte hitta en passande och lång tråd för keramikerna på 1950-talet, så jag hoppas ni förlåter ett tillfälligt tidshopp framåt.

Författaren av den trevliga texten i Byahornet från 1954, Anders Mölleryd (1911-2006), föddes i Mölle och var reporter samt fotograf i eget, äkta intresse. Han har skrivit närmare tusen kulturhistoriska artiklar, varav denna är en, och om honom finns att läsa mer på nätet, men desto mer i böcker.
Men om honom finns utmärkt beskrivet:
"Han var född i Mölle och redan i slutat av 1920-talet började han fotografera människor och byggnader samt intervjua de gamla fiskargubbarna vid ruffen och gummorna i hemmen. Under 1930-talet kom de första reportagen i lokalpressen. I sin ungdom var han ett tag sjöman och från sina resor rapporterade han till pressen om livet till sjöss och i hamnarna. Hemma tog han också långa cykelturer. Han tog med sig cykeln och bagaget på tåget till Haparanda och därifrån startade han sitt livs längsta cykeltur genom Sverige ner genom Europa till olika huvudstäder och åter hem till Mölle.
Han gifte sig med en mölleflicka, flyttade till Stockholm där familjen utökades med två pojkar. Mycket av sin fritid förlade han till arkiven i Stockholm där han hade nästan allt han behövde för sin forskning om Mölle-Kullen som blev hans arbetsnamn på sitt livsverk, bokserien med samma namn. Den första boken kom 1958 och totalt blev det sju böcker.
Under årens lopp har det blivit närmare tusen kulturhistoriska artiklar i pressen från Skåne upp till Stockholm. Han har också varit upptecknare åt Nordiska Museets etnologiska undersökningar och då främst intervjuade han de äldsta kullaborna som fick berätta om sitt vardagsliv. Nästan alla semestrar förlade han till Mölle där han fortfarande hade mycket att hämta."

Bifogade bilder till denna artikel, förutom Byahornets egna svartvita, också bilder på egna och andras alster:
Yngve Blixt
Sune Georg Svensson (sgs)
Åke Holm
samt
Hans-Erik Rosenkvist (utan bildporträtt)

ur Byahornet nr 3 / 1954, sidorna 208-211

Höganäs som keramikcentrum

av

Anders Mölleryd

Det är ingen tillfällighet att Höganäs, den livaktiga industristaden vid stranden av Öresund, kommit att bli ett av vårt lands mest kända kermikcentra.
Sedan generationer tillbaks har man i Höganäs bearbetat de grå obetydliga lerorna och av dem framställt formsköna prydnadsföremål, hållbara nyttosaker och gedigna byggnadsdetaljer.

Vi kanske erinra oss inledningen till Strindbergs bok, där det heter: "Han kom som ett yrväder en aprilafton och han hade ett Höganäskrus om halsen".
Citatet framstår som ett belägg för att Höganäs redan på den tiden var ett känt keramiskt begrepp

Höganäs ler- och förresten även kol-historia börjar i själva verket på våren 1796. Greve Ruuth, som vid denna tid drev en lerkärlsfabrik i Helsingborg, var ständigt på jakt efter nya lerfyndigheter.
Han erbjöds vid nämnda tid av en bonde från Höganäs fiskeläge ett lass gul lera. När man närmare undersökte fyndigheten fann man stenkolsflötser, vars brytande omedelbart sattes igång. I släptåg på kolet kom leran och snart nog upprättades fabriker för tillverkning av tegel och husgeråd.
Höganäsarna har så att säga "leran i blodet".

En annan sak som verkar till höganäskeramikernas förmån, är att man på ort och ställe har billigt bränsle till brännugnarna. Höganäskolet lämpar sig synnerligen bra till lerbränning därigenom att det ger lång och mild flamma. Den hetsar och bränner inte så skarpt som vanliga utländska kolsorter.
Men först och sist är det den mänskliga faktorn som avgör.
Flit, ihärdighet, djärvhet, konstnärlighet står högt i kurs i Höganäs. Där sitter en flitig grupp keramiker vid sina drejskivor, ständigt nyskapande, ständigt experimenterande, ständigt sökande efter nytt. Deras produktion går ut över vårt land och lite varstans kunna vi träffa på deras produkter.

Nära nog alla höganäskeramikerna ha varit anställda vid Höganäsbolaget. Där ha de fått lära sig handskas med leran. Men en vacker dag har deras skapardrift tagit överhand, man har brutit sig ut, för egna besparingar och under försakelser byggt sin egen brännugn och monterat upp sina drejskivor och satt igång med friskt mod och framåtanda.
Fästmön eller frun har fått träda in som medhjälpare i det praktiska arbetet. Själv har man bråkat leran, själv skapat föremålen och själv sålt dem.

I Höganäs kunna vi följa leran från dess grå obetydlighet, som ishavsflod en gåmg i tiden avlagrade den, över bråkning, drejning, dekorering, bränning till färdig formskön nyttig och eller dekorativ produkt.
Till stor del köpes leran från Kvidinge, där en lantbrukare äger en fyndighet. Efter att den bearbetats så att den nästan blir som smör, trollar man på drejskivan fram föremålen, som skäras loss med hjälp av en fin ståltråd. Rågodset sättes till tork och härunder blir det segt, nästan som materialet i galoscher.

Så får det undergå första bränningen, rågodsbränningen, som sker i 920 grader. Man låter temperaturen stiga ungefär 50 grader i timman. På omkring 27 timmar är bränningen över och då man river ner den igenmurade ugnsdörren, finner man att lergodset undergått en egendomlig förvandling.
Från att ha varit grått har det blivit gulbrunt, mörkare ju hårdare det bränts. Godset kallas nu terrakotta, det har minskat ungefär 1/10 volym. Och det klirrar när man tar i det.

Nu gå sakerna till glaserings- och dekoreringsavdelningen och här ha vi keramikerns hemliga kammare. Genom att doppa terrakottan i olika hemliga blandningar och sedan bränna dem på nytt får man fram önskade färger.
Blandandet av glaseringsbaden fordrar stort tekniskt keramiskt kunnande. För att ta ett par exempel:genom att ta tenn i lösningen får man vitt glasyr, genom att ta kobolt blå, genom att ta koppar grön o.s.v.
Under bränningen förändras materialet på ett mycket intressant sätt. Man kan ha doppat en pjäs i ett tomatrött bad och efter bränningen ta den ur ugnen med samma färg som en skånsk kavring.
I ugnarna kontrollerar man värmen medelst s.k. segerkäglor. Man sätter in dem innanför titthålet, och de äro så beskaffade, att de smälta ner vid viss gradtal, som äro angivna på dem.

En av de ymgre höganäskeramikerna, Yngve Blixt, som anses ha framtiden för sig, är synnerligen tillmötesgående mot de besökande, och han tröttnar aldrig på att till nya gästers glädje ta en extra klick lera och medan man ser på under sina händer skapa fram en vas, skål eller annat läckert. Han arbetar med stengods, det är keramik som bränts i hög temperatur, omkring 1250 grader. Han har en hemmabyggd elektrisk ugn.
I sin produktion strävar han efter att få fram saker med blank yta, mörk tung färg, påminnande om brottet i en vanlig gråsten.

I stengods arbetar också Åke Holm, ett starkt namn inom Höganäs och Sveriges keramiska konst. Han är mest känd för sina roliga figurer, Kullatroll kallar han dem, groteska figurer, som med fullt skäl locka en att kalla honom en "döderhultare i lera".

Personligt präglad keramik i en personligt inrättad ateljé står Wille Sjöholm för. Han är också målare och konstnär ut i fingerspetsarna. I ett korsvirkeshus nere vid sundets strand har han upprättat sin trevliga, gammaldags ateljé, i vilken han arbetar helt efter sin inspiration.

Vid landsvägen mot Mölle har Sune G. Svensson byggt sig sin stora moderna keramikateljé, där han utvecklar stor flit och skapar fram en formrik produktion. Hans produkter spridas över hela vårt land och man påträffar dem lite varstans. Inte minst har han kunder bland de otaliga turister, som under sommaren gästa Kullabygden och vid genomfarten fångas av hans keramikskylt och skyltskåp vid vägen.

Söder om Höganäs i Lerberget har Hans-Erik Rosenkvist upprättat sin lilla ateljé. För egna besparingar och på egen hand har han byggt sin brännugn. Bl. a. sysslar han med allmogekeramik och s.k. scrafitto.

Mera fabriksmässigt och i masstillverkning arbetar firmorna Andersson & Johansson, Höganäskeramik, och Krukmakaren.
Den senare verkstaden äges av två höganäsare, Åke Karlsson och Ovar Nilsson, och berättelsen om hur de startade är ett exempel på företagsamhet och framåtanda när den är som bäst. deras planer på att bli egna mognade under det senaste kriget, då det var byggnadsförbud m. fl. svårigheter. De köpte då 30.000 gamla murtegel och sutto på kvällarna i snödrivorna efter sitt arbete och skrapade dem rena. De grävde själv grunden och arbetade vid byggandet.
Höganäskeramik har specialiserat sig på eldfasta husgeråd.

I en presentation av keramikframställare och förädlare av lera i Höganäs får man inte gå förbi Höganäsbolaget, som i stor skala tillverkar tyngre nyttoföremål.

En gemensam sak hos alla höganäskeramikerna är, att de äro födda och uppväxta i Höganäs. De ha blivit sin hemstad trogna och de bidra på ett effektivt sätt till att göra namnet Höganäs känt både inom och utom landet.

[luchur]

Bidrar med bilder på lite äldre gods av Sune G Svensson

[Andres]

Mer gammalt Hoganas

2L. syltburk, (se priskurant 1905), signerad RA, Robert Ahlberg, anstalld 1873-1921

[jani]

Byahornet....
Hur fasen hittar du allinfo???
Kul bilder o kul läsning