i Huvudsak kan man säga att det finns två kategorier av krigsminnen - dels sk "Trech art", d v s objekt av alla slag och av variernde utförande och kvalitet tillverkade i direkt anslutning till en krigsskådeplats medan kriget pågå - kanske under tillfälliga lugna perioder eller i bakre lugna avsnitt. Dels olika fabricerade objekt tillverkade efter kriget då krutröken har skingrats och de sista överlevande soldaterna har återvänt hem.

Jag tror ditt askfat är av den senare kategorin. Staden Verdun har en stor tillgång, som har exploaterat och sannolikt även fortsättningsvis kommer att exploateras med med år 1916 som tema. - detta är förstås "Slaget vid Verdun 1916". Slaget pågick i stort sett hela 1916, eller ca nio+ månader. Antalet förluster på bägge sidor tillsammans hamnar nånstans runt 700 000 man, plus oerhörda förluster i förstörda byggnader, infrastruktur mm. Eftersom fransmännen till sist lyckades pressa tillbaka tyskarna till slagets utgångsläge - anser sig Frankrike ha vunnit slaget vid Verdun. Fast mer sansade bedömare anser att det blev oavgjort - d v s att ingen vann.

Det sentimentala emblemet i mitten måste vara gjort då då läget har klarnar - troligen har freden kommit och de stora slagfälten på västfronten hade blivit turistmål (vilket de fortfarande är). Kulorna är autentiska, dock ej avfyrade. Dels de mindre från patroner avsedda för det franska Lebelgeväret, dels de större sannolikt avsedda för patroner till den franska kulsprutan Hotchkiss (en gissning).

Jag har till och från samlat en del på just "Trench Art", numer mest finska objekt från fortsättningskriget, men jag har också några saker från 1:a VK.

Hej HgF

Tack, tack mycket intressant att läsa det du skrivit.

När jag köpte den för 5 kr, så hade jag kanske en aning
...att det skulle finns så mycket mer, att berätta hos detta
minne.

Kan kvinnan på emblemet vara Marianne?
(jag har googlat lite nu, så jag tror det är Marianne....?)

Hälsar och tackar
Staffan

Jag tror också att det är Marianne. Hon mobiliseras ofta då det gäller att i nationalistiskt romantisk anda mana på de stackars franska soldaterna att rusa in i den tyska kulspruteelden Ja, vi ser dem i underkant på emblemet.

Man kan fortfarande hälsa på dessa soldater - eller vad som återstår av dem. Franska bönder med åkrar runt Verdun (minröjda åkrar) plöjer årligen upp benbitar från alla dessa fransmän som helt i onödan mosades i detta krig. Jag har sett en slags benkyrka i närheten av Verdun - eller närmast ett magasin - där tonvis med oidentifierbara mänskliga benbitar från dessa soldater samlas. Varje år fylls det på med nya upp-plöjda benfynd. Man blir faktisk både vemodig och lite ledsen när man nu ca 100 år efter ser allt detta på plats. Jag glömmer aldrig en bonde som samlade på särskilt kuriösa benfragmen, en del med kulhål mm, och t ex en bit ryggrad med det dödande, nu rostiga, granatsplittret fortfarande in situ.

Makabert det Du berättar HgF, människan är det
konstigaste av alla djur. Först ställer man till så
att blodbad uppkommer och sen så samlar man
på resterna som återstår.
Man får vara tacksam om dom inte har kranierna
som askfat och fötterna som bordsavslut som är
brukligt med djurtroféer.
Skulptören har tydligen gjort medaljer "en masse".

Hej

Ja...det värsta att efter det kom det ett fruktansvärt krig till.

Nu pågår ett krig i Syrien och på många andra platser också.
Det är ofattbart för mej...idag, den dag då vi skall tänka tillbaks
på det ofattbart förfärliga, som hände.

Funderar
Staffan

Vansinne...

Hallå,
Vill tro att minnen av krigen påminner oss vuxna om vansinnet i att slåss, döda och förinta. Kanske får någon kotte också upp ögonen för vansinnet . Kanske barnbarn som inte vet vem Hitler var. Och i förlängningen måste man beundra alla som ställde upp, led, offrade sina liv för att få stopp på vansinnet.
Tro inte att alla krig är över. Säger bara IS, so long.... det känns kallt-

Kan länka till denna också så blir tråden en
samlingstråd för WW1 minnesföremål........

Hej hose

Tack för din länk, ett mycket intressant föremål...

Hej prylsnubben

Ja, vad bra, en mycket intressant länk.

Tackar
Staffan