Mycket tänkvärt, Lars Kallin!

Men när man läser bloggen så säger ju Bengt Ohlsson att han knappast kan uppbåda affekt över någonting överhuvudtaget längre, när han väl kommit till "insikt". Tycker det låter som en cyniker i kubik.

Det kanske är så att krönikören spetsar till det en aning just för att han är krönikör.

I mitt liv vill jag nog mena att de handlingar jag gör alltid föranleds av en tanke, en anledning etc.

Jag menar alltså inte att alla dumma saker som sker runt i kring mig släpps förbi utan någon reaktion från min sida, med parollen att de säkert har en anledning till det de gör och att jag skall ägna mig åt min egen körning. Så är inte fallet. När jag häromdagen såg en 5-6 årig pojke sparka in en ruta i huset han bodde i så sa jag till honom att jag tyckte det var bra dumt gjort. Den handlingen törs jag nog lova inte var rationellt analyserad från pojkens sida.

Ibland kan man ju ha ett moraliskt ansvar att ingripa, detta förutsätter att man har det civilkurage som behövs i just det specifika fallet. När något allvarligt håller på att inträffa är det bara att hoppas att man kan uppbåda det som krävs för att försöka förhindra det.
I fallet med pojken krävs ju inte speciellt stort civilkurage för att säga ifrån.
Dessutom måste jag få påpeka att barn sällan är lika rationella i sina handlingar som vuxna. Detta i sin tur beror på att de inte har samma möjligheter att bedöma de eventuella följderna av sina handlingar. De saknar helt enkelt den erfarenhet som krävs.....

Jag arbetar med/för barn. Det är sällan jag blir arg på dem för en handling, tycker illa om handlingen men inte illa om barnet. Det gäller att förstå vad som lett fram till den situation vi hittar barnet i just då. Lite större kan man säga att det handlar om att förstå deras livssituation.
Det gäller för alla människor om vi vill förstå dem, "gå en mil i mina skor" heter det väl.
Att döma och fördömma kanske är vårt största självbedrägeri, då tror vi att vi har generella svar. Men våra kunskaper är formade ur vårt eget liv och våra erfarenheter och kan sällan sägas gälla för andra.

Det var fredagsmorgonens lilla filosofistund. Nu blir det ett par koppar espresso!

Håller med Sladden, vad jag menade med att barn inte lika ofta vet vad deras handlingar kan få för konsekvenser handlar ju inte i första hand om ålder utan mer om mognad. Det finns ju tyvärr människor som inte förstår att någon kan dö när dom står och sparkar dom (liggande på marken) i huvudet.
Att man inte överreagerar eller reagerar alls med stigande ålder hör nog till normalt åldrande. Men man har ju inte precis fått någon större "insikt" bara för att man inte alls reagerar för det mesta. Det är kanske mer troligt att man håller på att bli en cynisk, desillusionerad människa, alternativt en senil dito.

Det är så lätt att förlora sig själv i andras anledningar till uppförande, får hålla med Kallin här om att det är bäst att koncentrera sig på det man själv gör. kanske är det till gagn för andra.

Ser ingen motssättning mellan tolerans och civilkurage. Det handlar väl om att inte hetsa upp sig över bagateller, men att reagera om någons beteende riskerar att skada någon/något.

Träffande.

Vet ej vad som menas......?



Hur ser sambandet tolerans-civilkurage ut......? Om vi backar till trådens första inlägg, vem vet om en medtrafikants vansinnesfärd skadar någon eller inte......? Tolerans har inte med saken att göra, utan mer rädslan för vad som kan hända.

Det ursprungliga inlägget är gjort som en metafor för en annan händelse. Vansinnesfärden har inget med saken att göra. Den är bara ett bra exempel på ett beteende till följd av en händelse.
Tänk att det är så här. Att någon hetsat upp sig över små bagateller i en annan människas agerande. Helt utan att veta anledningen till detta agerande. Och därefter raljerat över agerandet utan att ha de bakomliggande orsakerna till agerandet. Det jag ursprungligen menar är att man inte skall se ned på någon utifrån sina egna referensramar och utan att vara insatt i sakfrågan. På ren och skär svenska menar jag att man bör sköta dig själv och skita i andra. Man vet ju inte varför personen väljer att göra som han gör.

Betänk att det i detta fall gäller köpa eller inte köpa.
Man kan fråga sig. Har någon tredje människa någon som helst anledning att blanda sig i en affärsuppgörelse mellan köpare och säljare. Vad vinner tredje person på att raljera över en affär som enligt hans tyckande inte genomförts så att köparen får störst vinst ur affären.
I detta fall kan jag garantera att Jag har en anledning till mitt agerande.

Jahapp!

Jahapp....

Jahapp, jahapp.....

Nu vet jag att det är en viss risk för att jag retar gallfeber på en och annan människa, och det är BRA. Ni vet livet handlar inte om metaforer..............
LIVET handlar om det som ÄR.
Vågar man inte säga något om det som ÄR, då kan man ju använda sig av metaforer och tycka att den som vill prata livsfrågor på allvar är en lustig en, detta är ingen nyhet för mig. Kom igen när ni vill prata om det som ÄR........annars så får det vara för min del.

En del av er har nog inte förstått den bakomvarande orsaken till den här trådens skapande. Men det är inte min uppgift att förklara varför, då skulle jag ju blanda mig i en annan persons förehavanden