Gideon
2007-08-26, 22:02
...kan ibland ge ett märkligt sammanträffande.
Den lördan var igår, och en god samlarvän mötte upp i Tumba i ottan. Han körde mig och sambon i sin bil, enligt en någotsånär fastställd rutt desförinnan.
Det blev lång dag med korta timmar, tiden gick fort med andra ord.
Första anhalten var Läkarmissionens (svenska pingstkyrkan) second hand, och där hittades en mörkgrön vas från gotländska Ethelhem. Ganska magert och utrensat utbud.
Ett par antikaffärer avverkades, utan större intresse för mig, men vännen rivstartade förmiddagen med en unik och stor ljusstake av Allan Ebeling, till beskedligt pris.
Han var först med att se den...
Hos Finska pingstkyrkan hittades ett rart par, gräddsnipa och sockerskål, av Gustaf Persman i Arvika, som en liten motvikt till Ebelingaren.
Före dagens större mål, besökte vi Snebro loppis i Taxinge, stort och utspritt, de fasta båsen hade ett och annat bra gods, men priserna var inte helt roliga. De var de däremot hos de få lössäljare som fanns till bords, och där fann jag mitt eget Dagens fynd!
Först tyckte jag att skålen såg för ny ut, för perfekt och blank i glasyren. Till och med stämpeln hade jag lite svårt att tro på. Visserligen stod det S:t. Erik Upsala i en ring, men också det var för perfekt intryckt! Nygjord museikopia?
Medan jag studerade den och muttrade något om äktheten till vännen, sänkte säljaren själv sitt pris från 100 till 75:-, så jag tyckte inte att det blev något att snacka om.
Köpt och klart, men tankarna fanns ännu på hur en runt 90-årig skål kunde se så oförskämt fräsch ut, medan kosan styrdes Lions uteloppis i Nykvarn.
Om Snebro var stort, var uteloppisen ännu större! Men den blev en besvikelse, och samtidigt en studie i hur fast beslutna människor kan vara i att till varje pris köpa.
Överallt, där det fanns bord, stod folk på två rader, helt orörliga och lika tätt packade som sardiner på burk. Fick jag händelsevis syn på något intressant, var det närapå omöjligt att åla in en arm i människoväggen, för att fiska upp prylen.
Tappade lusten och travade bara omkring med sambon, rotade bland verktyg efter nåt användbart (att ha hemma förstås).
Det blev en lång väg att gå tillbaka till bilen, efter att ha väntat in samlarvännen - som inte heller hade hittat något att köpa i trängseln. Men han sa också att (som snabbare och flinkare i fiskartagen) att utbudet faktiskt var sämre, jämfört med tidigare Lionsloppisar.
Eftersom klockan tickade iväg mot en sen lunch, stannade vi till vid Qvartinge (också vid Taxinge) för att hitta något att trösta oss med. Det fick vi också!
För vännens del blev det ett fat av Hilma Persson-Hjelm och för min del en skål av Margit Ljunggren. Man får vara glad för det lilla.
Först tänkte vännen styra hjulen mot meningen för den här dagen, huvudmålet, men vi rullade iväg åt andra hållet. Orsaken var en trevlig skylt, som utlovade en klassisk rätt: Färsk, stekt strömming med mos vid kajen i Mariestad. Det var inte igår man smakade det, och snålvattnet rann till!
Vädret var perfekt, om än lite blåsigt, när vi närmade oss Gripsholms slott. Måltiden var ljuvlig och det hörde bara till att plastfaten med mat höll på att åka iväg med vinden.
Redan nu hade dagen varit minnesvärd, oaktat de få fynden, men nästa resmål, gav mig höjdpunkten i helhetsupplevelsen: Grödinge Antik & Design med sin rikskända keramiksamling av föremål från främst UE, men också St Erik.
De som inte besökt museet, rekommenderas varmt att göra det och dess hemsida är: http://www.upsala-ekeby.com/
För mig var det första gången, får jag skamset säga som gammal nollåttabo, så allt ägde nyhetens behag vid inträdet till museet. Så många prylar på så lite yta!
Det var inte utan att en perrongkänsla infann sig, när vi gick i gången. Till höger och vänster samlades keramiken i mängder, så man fick passa sig för att inte gå "för nära kanten".
Ni förstår vad jag menar, när ni kommer dit - det är en upplevelse, svår att beskriva.
På några hyllor i varje kortsida av rummet, finns St Erikskeramik representerad. Många vackra saker - och se där! Där var ju Snebroskålen! En nästan likadan, tillsammans med andra i snarlika dekorer och storlekar, stod där blank och fin!
Lusten att vilja ta upp skålen för närmare inspektion, dämpades dock av de många skyltarna "Rör ej", men nu vet jag att det inte fanns några tvivel längre.
Skålen är sannerligen gammal!
Har ni också varit med om ett sådant sammanträffande, eller ska man säga antiklimax?
Den lördan var igår, och en god samlarvän mötte upp i Tumba i ottan. Han körde mig och sambon i sin bil, enligt en någotsånär fastställd rutt desförinnan.
Det blev lång dag med korta timmar, tiden gick fort med andra ord.
Första anhalten var Läkarmissionens (svenska pingstkyrkan) second hand, och där hittades en mörkgrön vas från gotländska Ethelhem. Ganska magert och utrensat utbud.
Ett par antikaffärer avverkades, utan större intresse för mig, men vännen rivstartade förmiddagen med en unik och stor ljusstake av Allan Ebeling, till beskedligt pris.
Han var först med att se den...
Hos Finska pingstkyrkan hittades ett rart par, gräddsnipa och sockerskål, av Gustaf Persman i Arvika, som en liten motvikt till Ebelingaren.
Före dagens större mål, besökte vi Snebro loppis i Taxinge, stort och utspritt, de fasta båsen hade ett och annat bra gods, men priserna var inte helt roliga. De var de däremot hos de få lössäljare som fanns till bords, och där fann jag mitt eget Dagens fynd!
Först tyckte jag att skålen såg för ny ut, för perfekt och blank i glasyren. Till och med stämpeln hade jag lite svårt att tro på. Visserligen stod det S:t. Erik Upsala i en ring, men också det var för perfekt intryckt! Nygjord museikopia?
Medan jag studerade den och muttrade något om äktheten till vännen, sänkte säljaren själv sitt pris från 100 till 75:-, så jag tyckte inte att det blev något att snacka om.
Köpt och klart, men tankarna fanns ännu på hur en runt 90-årig skål kunde se så oförskämt fräsch ut, medan kosan styrdes Lions uteloppis i Nykvarn.
Om Snebro var stort, var uteloppisen ännu större! Men den blev en besvikelse, och samtidigt en studie i hur fast beslutna människor kan vara i att till varje pris köpa.
Överallt, där det fanns bord, stod folk på två rader, helt orörliga och lika tätt packade som sardiner på burk. Fick jag händelsevis syn på något intressant, var det närapå omöjligt att åla in en arm i människoväggen, för att fiska upp prylen.
Tappade lusten och travade bara omkring med sambon, rotade bland verktyg efter nåt användbart (att ha hemma förstås).
Det blev en lång väg att gå tillbaka till bilen, efter att ha väntat in samlarvännen - som inte heller hade hittat något att köpa i trängseln. Men han sa också att (som snabbare och flinkare i fiskartagen) att utbudet faktiskt var sämre, jämfört med tidigare Lionsloppisar.
Eftersom klockan tickade iväg mot en sen lunch, stannade vi till vid Qvartinge (också vid Taxinge) för att hitta något att trösta oss med. Det fick vi också!
För vännens del blev det ett fat av Hilma Persson-Hjelm och för min del en skål av Margit Ljunggren. Man får vara glad för det lilla.
Först tänkte vännen styra hjulen mot meningen för den här dagen, huvudmålet, men vi rullade iväg åt andra hållet. Orsaken var en trevlig skylt, som utlovade en klassisk rätt: Färsk, stekt strömming med mos vid kajen i Mariestad. Det var inte igår man smakade det, och snålvattnet rann till!
Vädret var perfekt, om än lite blåsigt, när vi närmade oss Gripsholms slott. Måltiden var ljuvlig och det hörde bara till att plastfaten med mat höll på att åka iväg med vinden.
Redan nu hade dagen varit minnesvärd, oaktat de få fynden, men nästa resmål, gav mig höjdpunkten i helhetsupplevelsen: Grödinge Antik & Design med sin rikskända keramiksamling av föremål från främst UE, men också St Erik.
De som inte besökt museet, rekommenderas varmt att göra det och dess hemsida är: http://www.upsala-ekeby.com/
För mig var det första gången, får jag skamset säga som gammal nollåttabo, så allt ägde nyhetens behag vid inträdet till museet. Så många prylar på så lite yta!
Det var inte utan att en perrongkänsla infann sig, när vi gick i gången. Till höger och vänster samlades keramiken i mängder, så man fick passa sig för att inte gå "för nära kanten".
Ni förstår vad jag menar, när ni kommer dit - det är en upplevelse, svår att beskriva.
På några hyllor i varje kortsida av rummet, finns St Erikskeramik representerad. Många vackra saker - och se där! Där var ju Snebroskålen! En nästan likadan, tillsammans med andra i snarlika dekorer och storlekar, stod där blank och fin!
Lusten att vilja ta upp skålen för närmare inspektion, dämpades dock av de många skyltarna "Rör ej", men nu vet jag att det inte fanns några tvivel längre.
Skålen är sannerligen gammal!
Har ni också varit med om ett sådant sammanträffande, eller ska man säga antiklimax?