handdator

Visa fullständig version : Tjyvhålla på kunskap?



Ballonggreven
2007-01-21, 14:54
Vi hade en diskussion här hemma(på förekommen anledning) om antikbranshen och spridandet av kunskap.

Finns det en tendens att "tjyvhålla" på det man vet? Att inte vilja dela med sig av kunskap? Vad tjänar/förlorar man på det?

cjf
2007-01-21, 15:06
Det man tjänar är ju i allmänhet att man (förhoppningsvis) får kunskap i utbyte, men det som jag tror gör att folk tjuvhåller är att man vill behålla ett försprång som gör att kretsen av människor som kan göra ett medvetet fynd hålls så liten som möjligt. Dessutom har många lagt mycket tid och pengar på att skaffa den kunskap man har, och (lite krasst) finns det ingen uppsida i att dela med sig så låter man nog i allmänhet bli...

Egentligen är det väl inte konstigare än att ett företag inte springer och berättar om sina affärshemligheter för sina konkurrenter...

Äjth
2007-01-21, 15:08
Kunskapen om var mina svampställen finns, håller jag för mig själv. Kunskap är makt. Håller med cjf här till viss del. Ibland vill man dela med sig av det man vet, ibland inte.

Ballonggreven
2007-01-21, 15:12
Kunskapen om var mina svampställen finns, håller jag för mig själv. Kunskap är makt. Håller med cjf här till viss del. Ibland vill man dela med sig av det man vet, ibland inte.

Jag tänkte inte på fyndställen utan snarare faktakunskap.

Äjth
2007-01-21, 15:14
Jag försökte illustrera med svampbilden :rolleyes:

Ulferic
2007-01-21, 15:59
Tycker att med stigande ålder och innan seniliteten sätter allt för djupa spår är det bättre att förmedla den eventuella kunskap jag har till andra.Samtidigt är jag en jäkel på att försöka få in mer kunskap i huvudet som andra delar med sig av. Visst har jag en eller annan kunskap som jag behåller för mig själv. Ibland är gränsen mellan tro och veta liten.

Jung_Kee
2007-01-21, 16:05
Den som har kunskap kan göra fynd varthän han än går var det någon som sa till mig en gång, vilket stämmer ganska bra och är väl en anledning till att folk trycker på kunskap som de själva har införskaffat.

Och det tycker jag är helt okej. För det är som Cjf skriver, dyrt akvirerad kunskap som handlare tjänar sitt levebröd på. Däremot så tror och tycker jag att alla skulle tjäna på att dela med sig av en del. För även om man börjar dela med sig av en del, så är det en så oerhört liten del man alls kan berätta av allt man vet. Då tänker jag på intresseväckande kunskap, att man väljer ut enskilda föremål och berättar så mycket och engagerande man kan om de föremålen så att allmänheten (presumtiva kunder) får upp ögonen för föremålens värld, deras historiska, funktionella och estetiska värden. På det viset skapar man en marknad och en en morot åt sig själv att lära sig mera, för om man utbildar sina kunder så måste man själv ligga steget före och hela tiden samla in ny kunskap.

På det viset är en antikhandlares relation till sin kundkrets inte helt olik några av det som inom management kallas för chefsrollens huvudfunktioner:

Att motivera andra
Utveckla människor
Att kommunicera

Genom att motivera ett intresse hos andra och få dem att utveckla sina egna kunskaper om föremålsvärlden så skaffar man mer medvetna kunder som inte bara kommer in för att köpa "en fin lampa till hallen" utan som även kommer in för att köpa "möbler i samma stil som lampan jag köpte förra gången". För ju mer man vet, desto mera vill man ha! Det är i alla fall så jag fungerar och många med mig vågar jag nog påstå. Så dialog är viktig, sedan är det upp till var och en att bedöma hur mycket man vill dela med sig. Även det är en chefsfunktion, att mäta och analysera vad och hur mycket.

Jung_Kee
2007-01-21, 16:11
Tycker att med stigande ålder och innan seniliteten sätter allt för djupa spår är det bättre att förmedla den eventuella kunskap jag har till andra.Samtidigt är jag en jäkel på att försöka få in mer kunskap i huvudet som andra delar med sig av. Visst har jag en eller annan kunskap som jag behåller för mig själv. Ibland är gränsen mellan tro och veta liten.

Håller med dig, jag är inte alltför gammal men jag är ganska pratsjuk och glömsk. För mig som privatperson som inte handlar med grejor passar det bäst att dela med sig av den kunskap man har så att den finns kvar när man får andra intressen och börjar glömma det gamla. Den sociala biten ska man inte glömma heller, för visst är det roligt när man träffar ett gäng entusiastiska samlare som pratar i mun på varandra och där kunskapen flyger i luften, fri för den som vill att assimilera! :)

Sidospår: OFTA är gränsen mellan att tro och veta liten tycker jag, och då kan det vara bra att sitta inne med informationen tills man tycker att man "vet". Lika ofta är det också så att det man "vet" bara är den rimligaste informationen vi har tillgänglig, och då är det egentligen viktigare vad vi tror och varför vi tror så, än vad vi faktiskt vet, vilket kan vara försvinnande lite i vissa sammanhang.

Ballonggreven
2007-01-21, 18:13
Klokt inlägg Jung_Kee!

Själv sysslar jag med detta just för att det är så kul att lära och få dela med sig till andra av det lilla man kan.
Kanske skulle man på lång sikt tjäna på att inte sprida kunskap (tvivlar starkt) men så trist och ensamt det skulle bli.

cjf
2007-01-21, 18:19
Det är nog skillnad mellan en samlare och en handlare även i detta avseende. För en handlare kan spridande av kunskap, som Jung_Kee så riktigt skriver, skapa fler intresserade kunder och därmed bättre affärer, för en samlare är fler intresserade kunder ofta samma sak som fler konkurrenter om dyrgriparna.

Åtminstone för mig handlar detta inte om pengar, utan om möjligheten att över huvud taget kunna komma över ett eftertraktat objekt till en inte helt orimlig kostnad...

Ballonggreven
2007-01-21, 18:26
Ursprunget till diskussionen här hemma var faktiskt att många handlare sitter och ruvar på kunskap. Lite märkligt tycker jag. Om du inte avslöjar din kunskap om föremål så framstår du ju som okunnig. Hmmm.

Vad gäller samlare så kan man ju också se det så att om man sprider kunskap om sitt område så blir det också lättare att hitta nya föremål då många ögonpar ser bättre än ett. Möjligtvis dyrare, men effektivare.

cjf
2007-01-21, 18:37
Sant, men det förutsätter lojalitet hos de extra ögonparen, och det är något som jag efter bara ett par års samlande kan konstatera att det inte alltid är självklart att man kan förvänta sig dessvärre...

Jung_Kee
2007-01-21, 22:36
Intressant att se så många aspekter av frågan framföras, och alla är tankvärda. Själv är jag nog inne på samma linje som Ballo, fler samlare = fler fynd och mer kunskap totalt. Till en högre kostnad. Om det är bra eller dåligt beror nog på vad man är intresserad av. Finns det mängder av olika, till exempel bruksflaskor, så finns det inte en chans i världen att en eller ett fåtal samlare ska kunna se, akvirera och dokumentera alla utan där är fler samlare bara ett plus. Tvärtom så är det svårt att hitta fina gustavianska kristallkronor till salu, och många som vill ha dem. De är också väldokumenterade och de som har dem vet deras värde och slänger dem inte i okunskap, så där är behovet för fler ögon mindre.

Till sidst og syvende så tror jag ändå att det generellt sett är bättre med fler samlare som kan mycket, och som har ögon och hjärna med sig, då det bevarar mer av det som är på väg ut. För människan är ju glömsk, som bekant. Vad gäller konkurrensen så får jag citera en kille på skolan "Startar man i uppförsbacke så får man ha mera gas!" ;)

Peter S
2007-01-22, 11:40
Handlar det om ömsesidigt utbyte av kunskap så är det enklare, tycker jag, än att bara ensidigt vräka ur sig allt man vet. Många reflekterar inte över hur mycket arbete det ligger bakom inhämtad kunskap. Och den vägen som många kunskapsrika tar är att skriva böcker för att åtminstone få någon liten ersättning för arbetet.

Sen är det inte säkert att enstaka faktauppgifter kan räknas till kategorin "kunskap". Det är lika tokigt som att tro om man kan alla årtal för krig och regenter så kan man historien (vilket skolan tycks tro). Kunskapen ligger i att kunna kombinera fakta och kunna dra egna slutsatser och att även väga uppgifter mot varandra (försöka hitta det som är mer generellt och känna till vad som är undantagen).

Nämner man enstaka uppgifter som "sanningar" så tror mottagaren gärna att det är "kunskap". Kunskap handlar också om att värdera sanningshalten. Att lyssna på en säljare eller läsa på Tradera för att inhämta kunskap är en ganska farlig väg. Egentligen bör all information på internet tas med en otrolig nypa salt om man inte kan vara fullständigt säker på vem avsändaren är och i vilket syfte det är skrivet.

Jag försöker alltid anpassa mina svar till situationen. Dvs vem som frågar och vad informationen ska användas till. På internet är det svårare att veta var informationen hamnar till slut. Jag har varit med om att blivit citerad av en säljare på Tradera, t.ex. I butiken är det lättare att ha en dialog med kunden och det brukar bli mer specifik information. Dels för att det finns en synlig mottagare där man kan läsa av behovet, dels för att det inte blir nedskrivet som "sanning" för evig tid framöver.

Vad gäller information som samlare så är jag ganska restriktiv, eftersom det betyder mindre chanser till fynd. Hade jag varit gjord av pengar hade jag t.ex. satt in en köpes-annons, för då hade jag fått flera objekt. Men priserna hade säkert annpassats till det också.

T.N
2007-01-22, 12:43
Det lilla jag kan delar jag gärna med mig till andra om dom är intresserade vill säga, sen vore det väl jäkligt tråkigt om jag tex.var en hejare på att jonglera men ingen visste om det. Men idag är det bara att tänka på sig själva och göra allt för att komma över det mesta så billigt som möjligt, därför delar man inte med sig, Visst kunskap är makt men om man delar makten mellan fler så får man ett humanare samhälle och inte bara inom det antika. Det är väl positivt om det blir lite mer unga samlare/handlare och inte dessa tråkiga gamla stofiler, försöker få ungarna hemma att kanske bli lite intresserade och faktiskt så finns det lite hopp men det får bli på deras villkor och inte ngt.påtvingat.

Jung_Kee
2007-01-23, 22:11
Kloka åsikter från både Peter och TN.