handdator

Visa fullständig version : Mödisrova



Lars Kallin
2006-06-18, 16:19
Efter många turer fram och tillbaka har jag nu äntligen fått byta till mig denna mödisrova. Gröngrå ton och en fin rökstrimma som går genom fönstret.

Ballonggreven
2006-06-18, 17:45
"Mödisrova"?! Hmmmm...googlade men hittade ingenting. Börjar dock ana vad benämningen syftar på. :o

Lars Kallin
2006-06-18, 18:07
Vågat att Googla på det :)

Mödisflaska, fönsterflaska, kransflaska mm.

Det syftar på det ospräckta lilla membranet :rolleyes:

A.F
2006-06-23, 00:14
Inte illa inget man ser var dag om man inte räknar med allt nygjort.

Kecke
2006-06-23, 06:35
Hur gammal kan den tänkas vara?

Lars Kallin
2006-06-23, 10:07
Den är säkerligen mellan 1800 och 1850.

Äjth
2006-06-23, 10:54
Jag såg igår en sådan här från Elme glasbruk i blått, en nyproduktion från 60-talet.

Lars Kallin
2006-06-24, 20:30
Det vore roligt om någon kunde lägga in en bild på nyproduktionen.

LS
2006-06-24, 22:05
Håller med ovanstående. Vore lärorikt samt en chans att kunna tillgodogöra sig kunskapen om skillnaden i utseende.

Äjth
2006-06-25, 18:16
Tyvärr har jag inte föremålet i min ägo, lämnade den på hyllan. Tyckte att den såg 2misslyckad" ut. Mittpartiet var aningen ojämnt i kanterna mot dee blåsta delarna omkring. Lite blåaktig i färgen ungefär som Gullaskrufs hängtaska. Den hade inte heller det här vridna i glaset runt halsen.

Lars Kallin
2006-06-25, 18:39
Vad menar du?

Äjth
2006-06-25, 19:10
Jag svarade på hur nyproduktionen av en mödisrova såg ut.

Lars Kallin
2006-06-25, 20:02
Jag förstår det.


Vi är väldigt olika vi människor. jag strävar efter icke konforma föremål. Ojämnheter och färgskiftningar är i min värd något positivt. Jag tycker att det är det som ger ett föremål liv, föremålet bär således fram sig själv. Det är de föremålen jag försöker hitta.

Mitt inlägg här är inte på något vis kritik mot någon. Man kan se det som en socipsykologisk betraktelse.

Varför strävar en del efter det konforma i form av serietillverkade produkter utan specifika skillnader i utförande? De udda föremålen väljs bort.

Man kan också fråga sig, varför en del vägrar att inrikta sig i de långa leden av massproducerade konforma föremål. Vissa serietillverkade föremål kan väljas, men bara om de avviker från serien.

Jag tror det kan vara värt att tänka lite i dessa banor.

Jag bjuder på en liten liknelse från mitt sätt att se på det. Tänk er en spegelblank sjö med helt klart vatten, man kan ovanifrån se alla fiskar och växtlighet i sjön. För mig är detta konformt, det kan vara vackert, men jag gillar det inte ändå.

Jag tänker mig en livfull föränderlig vattenmassa som slår mot klipphällarna så att skummet yr. I min värd är det vackert och oförutsägbart.

Kanske lite djupt för ett antikforum, men tänk lite på det.

LS
2006-06-27, 23:05
Somliga, sannolikt majoriteten, tycker om det trygga och invanda, avvikelser från detta möts med nervositet och osäkerhet. Nackdelen med ovanstående är att man erhåller ingen som helst samhällsutveckling, det är nog snarare så att det är just det förhållandet som gjort att alla tidigare högkulturer gått under, oftast med enormt och ofattbara lidande som följd.

Motsatsen av människotypen kräver stimulans och det faktum att det någon gång händer något, man är alltså emot den dagliga grottekvarnen. Var det inte Orson Welles som i Citicen Kane fällde yttrandet "Man uppfann mer under Borgias skräckstyre under en kort tidsrymd jämfört med vad Schweiz under 500 års fred gjorde.

Ungefär samma förhållande misstänker jag råder bland oss samlare och därtill närastående kategorier. Detta skrivet som en, möjligen svårbegriplig, kommentar till föregående inlägg.

Äjth
2006-06-30, 23:20
Fantastiskt vilka växlar som kuggade igång här!! Min avsikt var inte att lägga några värderingar i olikheterna, bara beskriva dem. Tydligen var jag inte tillräckligt saklig för att göra mig förstådd.Jag söker definitivt inte det konforma, ospännande "spegellivet" som Lars Kallin beskriver i poetiska ordalag.
Din betraktelse var inte för djup för mig,jag skrapade knäna mot botten. Den som inte vill kontemplera vid en spegelblank sjö, ställer sig hellre vid forsen eller vid foten av ett vattenfall. Tur att vi inte är stöpta i samma form allesammans, så oändligt trist det vore ;)

Lars Kallin
2006-07-01, 00:35
Självklart stack jag ut hakan lite. Lite provocerande var jag nog i mitt uttalande. Men tänk lite på det poetisk eller inte. Många av deltagarna här skulle bli mäkta glada om de fann servisen ?wat ever? från 50-talet i oanvänt skick. Inga spår av användning skall där vara. Tänka sig alldeles obegagnad.

Sen finns där ytterligheterna jag själv och några till som hellre ser att föremålet har en egen själ i form av spår av de händer som en gång i tiden skapade föremålet tillsammans med de spår av användning som med tiden bildats.

Det misslyckade och använda är i vår värd det vackra, det okända som faller utanför standardmallen är en utmaning att lära sig något nytt och att utvecklas som samlare.

Vad enkelt det vore om man bestämt sig för en period, formgivare, tillverkare mm, mm.
Då är det ju bara att köra efter det mottot. Allt som av någon anledning inte passar in för att den inte är designad av x, tillverkad av x eller gubevars inte är från x-talet är det bara att välja bort.

Det jag menar i mitt brandtal är att det finns väldigt många som tittar mer på vem som gjort föremålet eller vilken period det tillhör än hur det egentligen ser ut och vilka konstnärliga egenvärden det har.

Äjths beskrivning av den misslyckade ojämna på 60-talet tillverkade mödisflaskan från Elme som hade samma färg som hängtaskan från Gullaskruf fick mig att skriva lite om hur jag ser på det.

Spörsmålet kvarstår varför följa den utstakade linjen varthän den än pekar? Om man följer den får man väl vid gud hoppas att man själv stakat ut den och inte följer strömfåran.

Slutligen, självklart är det gott att vi alla är olika.

Ulferic
2006-07-01, 08:04
Många tänkvärda ord i denna tråd.
Som samlare har jag svårt att veta vilket
ben som är stadigast. I mitt samlande av
allmoge och udda kuriösa ting vill jag att
tid,ålder och användning satt spår. Visst är
roligt att veta ursprung och ålder. Men det
mest stimulerande är att ta och känna och
kanske även fantisera över var och när och
till vad den lilla svarvade dosan användes.
Däremot i mitt samlande av svensk keramik
är jag mycket kräsen och vill att vasen av
Friberg skall ha en perfekt glasyr inga nagg
eller andra skador. Signeringen skall vara
fullständig.
Lite äldre glas har även samlats. Har samma
syn som Lars på detta . Man får inte glömma
bort att glasbrukens strävan var att göra det
perfekta glaset utan orenheter i massan.
Mitt lite udda synsätt på samlandet är att jag
hellre vet lite om allt än allt om lite.

Kecke
2006-07-06, 15:52
Är det något liknande den här som du såg Äjht?

Äjth
2006-07-06, 17:35
Nej, men den va go ;) Den jag såg gick i riktigt blå färg, nästan åt kobolt till, men f.ö är likheterna många.

LS
2006-07-07, 19:23
Finnes välan bara en sak att skriva, nu när den typen av klåda slagit till, och det är att man känner igen sig själv både i LK:s och UE:s skrivna tankar. Utseende i all ära, men vem kan leva ihop med ett sådant, jag väljer innehållet långt före förpackningen, vilket egentligen borde vara helt självklart.

Ulferic
2006-07-07, 20:33
Den som kasade omkring på denna
flaska kanske skulle väntat med att
smaka på innehållet.
måste ändock erkänna att det inte helt
perfekta är perfekt enligt mitt tycke
och smak.

Lars Kallin
2006-07-07, 21:44
Det är väl inte främmande för någon att jag är av samma åsikt.
Man kanske är lite av ruinromantiker, som gillar föremål med en livfull historia.

Bilderna nedan på en brandskadad emaljmålad åttkantig flaska talar lite för sig själv.

766
2006-07-08, 08:51
Den brandskadade var kanon!